
Hjärna & ledarskap
Hjärnprat som får dåliga förklaringar att låta bra
Originaltitel The Seductive Allure of Neuroscience Explanations
- Författare
- Deena Skolnick Weisberg, Frank C. Keil, Joshua Goodstein, Elizabeth Rawson, Jeremy R. Gray
- År
- 2008
- Lästid
- 5 min
I korthet
Experimentell studie av hur hjärninformation påverkar bedömningen av psykologiska förklaringar. Tre grupper deltog, nämligen personer utan bakgrund i ämnet, studenter på en kurs i neurovetenskap samt experter inom fältet. Deltagarna fick korta beskrivningar av psykologiska fenomen följda av en förklaring. Upplägget hade fyra varianter, där förklaringen antingen var god eller bristfällig och antingen innehöll eller saknade hjärninformation. Hjärninformationen var medvetet utan betydelse för resonemangets logik, vilket experterna också bekräftade. Alla tre grupperna bedömde goda förklaringar som mer tillfredsställande än bristfälliga. Men de två grupperna utan expertkunskap bedömde dessutom förklaringar med hjärninformation som mer tillfredsställande än förklaringar utan, trots att informationen saknade betydelse. Effekten var särskilt påtaglig för de bristfälliga förklaringarna, där tillägget dolde brister som annars var tydliga.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Förklaringar av mänskligt beteende verkar väcka mer intresse när de innehåller något om hjärnan. Weisberg och hennes kollegor frågar varför, och prövar en obekväm hypotes: att neurovetenskaplig information stör vår förmåga att bedöma om en förklaring håller, även när informationen inte tillför något till förklaringens logik. Tidigare forskning hade visat att människor har svårt att bedöma förklaringar i allmänhet: vi luras av längd, missar cirkelresonemang och tror på det som känns tillfredsställande. Studien ville se om ordet hjärna gör samma sak.
Så gjorde de
Tre experiment med samma material. Forskarna skrev beskrivningar av 18 psykologiska fenomen, till exempel curse of knowledge, alltså tendensen att överskatta hur mycket andra vet när man själv vet något. Till varje fenomen fanns en god förklaring, oftast forskarnas egen, och en dålig, som bara upprepade fenomenet med andra ord. Båda fanns i en version utan och en version med neurovetenskap, där en formulering om att hjärnskanning visar aktivering i ett område som redan är känt för uppgiften lagts till. Tre erfarna hjärnforskare intygade att tillägget inte tillförde något till logiken. Deltagarna skattade hur tillfredsställande varje förklaring var på en sjugradig skala från minus tre till plus tre. Experiment 1 hade 81 vuxna lekmän, experiment 2 hade 22 studenter på en kurs i kognitiv neurovetenskap som testades både före och efter kursen, och experiment 3 hade 48 experter med pågående eller avslutad forskarutbildning inom fältet.
Det de fann
Alla tre grupperna skilde på goda och dåliga förklaringar. Hos lekmännen skattades goda förklaringar i snitt till 0,88 och dåliga till minus 0,28. Men lekmännen skattade också förklaringar med hjärnprat högre (0,53) än förklaringar utan (0,06), och effekten satt nästan helt i de dåliga förklaringarna: en dålig förklaring utan neurovetenskap fick minus 0,73, med neurovetenskap 0,16, medan goda förklaringar knappt påverkades (0,86 mot 0,90). Det irrelevanta tillägget maskerade alltså bristerna i den dåliga förklaringen. Studenterna visade samma mönster, och kursen hjälpte inte: ingen skillnad mellan mätningen före och efter terminen. Experterna avvek. Hos dem höjde hjärnpratet inte de dåliga förklaringarna alls, och goda förklaringar med det irrelevanta tillägget fick i stället lägre skattning (minus 0,22) än goda förklaringar utan (0,41). Experterna kände alltså igen att informationen var malplacerad och straffade den. Författarna lyfter att effekten inte är en enkel tumregel av typen "tekniskt språk är bättre", eftersom den då borde ha höjt alla förklaringar lika mycket. De kopplar i stället fyndet till seductive details, alltså intressanta men irrelevanta detaljer som drar uppmärksamheten från huvudpoängen, och till en dragning åt reduktionistiska förklaringar, där något på lägre nivå tycks förklara något på högre.
Vad som talar emot
Grupperna var små, särskilt studentgruppen med 22 personer, och studenterna hade obligatoriskt deltagande i sin kurs. Lekmännen var unga, med en medelålder omkring 20 år, vilket begränsar hur långt fynden når. Utfallet är hur tillfredsställande en förklaring känns, inte om deltagarna skulle handla på den eller sprida den vidare. Versionerna med neurovetenskap var, som författarna själva noterar, mindre eleganta än de utan, vilket i och för sig gör testet strängare. Studien kan inte säga vad i hjärnpratet som gör jobbet; författarna spekulerar om flera mekanismer och tror att annan teknisk information kan ha samma effekt, men prövar det inte. Instruktionen att studierna var solida kan också ha gjort deltagarna mindre kritiska än de annars skulle ha varit.
Vad det betyder för den som leder
Ledarskapsbranschen är full av förklaringar som lånar tyngd från hjärnan: att tillit sitter i ett hormon, att hot mot status aktiverar samma system som fysisk smärta. Studien säger inte att sådana påståenden är fel, men den visar att de får en dålig förklaring att låta bättre än den är, och att en termins utbildning inte räcker som skydd. Ett enkelt test är att stryka hjärnmeningen och se om resonemanget fortfarande förklarar något, eller om det bara upprepar fenomenet. Det gäller lika mycket det egna budskapet som andras. Vilken förklaring av mänskligt beteende har du själv fört vidare utan att kontrollera om den håller utan hjärnan?
Läs vidare på sajten
Artikeln om hur själva hjärnbilden gör resonemang mer trovärdiga, samt texterna om neuromyter och om hjärnbilder som argument i samma kategori.
Viktigaste insikterna
- 01Hjärninformation som saknar betydelse för resonemanget gör förklaringar mer övertygande för den som inte är expert
- 02Effekten är starkast för dåliga förklaringar, där tillägget döljer brister som annars är tydliga
- 03Experter inom fältet påverkades inte av tillägget
- 04Även studenter som läste neurovetenskap påverkades, vilket talar för att viss kunskap inte räcker som skydd
- 05Studien ger anledning att granska underlaget extra noga just när något beskrivs i hjärntermer
Så hittar du originalet
— (2008)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Hjärna & ledarskap