
Hjärna & ledarskap
Hjärnmyter som överlever fakta
Originaltitel Neuromyths in Education: Prevalence and Predictors of Misconceptions Among Teachers
- Författare
- Sanne Dekker, Nikki C. Lee, Paul Howard-Jones, Jelle Jolles
- År
- 2012
- Lästid
- 6 min
I korthet
Enkätstudie av hur utbredda felaktiga föreställningar om hjärnan är bland lärare, och vad som förutsäger dem. Deltagarna var 242 lärare i grundskola och gymnasium i Storbritannien och Nederländerna, samtliga intresserade av hjärnforskning om lärande. Deltagarna tog ställning till 32 påståenden om hjärnan och lärande, varav 15 var så kallade neuromyter, alltså föreställningar som är löst grundade i verklig forskning men felaktiga. Övriga påståenden mätte allmän kunskap om hjärnan. I genomsnitt trodde lärarna på 49 procent av myterna, och andelen var särskilt hög för myter som förekommer i kommersiella utbildningsprogram. Omkring 70 procent av de allmänna kunskapsfrågorna besvarades korrekt. Lärare som läste populärvetenskapliga tidskrifter hade högre poäng på kunskapsfrågorna. Samtidigt förutsade högre allmän kunskap en ökad tro på myterna, vilket författarna tolkar som att entusiasm inte räcker för att skilja vetenskap från pseudovetenskap.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Påståenden om hjärnan sprids snabbt i skolans värld: att elever lär bäst i sin egen inlärningsstil, att vissa är höger- eller vänsterhjärnade, att vi bara använder tio procent av hjärnan. OECD varnade redan 2002 för sådana neuromyths, alltså missuppfattningar som bygger på en feltolkning av verkliga forskningsfynd. Dekker, Lee, Howard-Jones och Jolles ville veta hur vanliga myterna är bland lärare som är intresserade av hjärnforskning, och vad som förutsäger att någon tror på dem. Antagandet var att kunskap om hjärnan skulle skydda. Det visade sig inte stämma.
Så gjorde de
Studien är en enkätundersökning, alltså en tvärsnittsstudie där deltagarna svarar vid ett tillfälle och forskarna letar samband. Deltagarna var 242 lärare i grundskola och gymnasium, 137 från regionen Dorset i Storbritannien och 105 från Amsterdamområdet i Nederländerna. De rekryterades via sina skolor med en inbjudan om hur lärare tänker kring hjärnan och lärande; ordet neuromyt nämndes inte. Enkäten innehöll 32 påståenden om hjärnan, varav 15 var myter och 17 var allmänna kunskapsfrågor, i slumpad ordning med svarsalternativen rätt, fel eller vet inte. Två mått räknades fram: andelen myter läraren höll för sanna, och andelen rätt på kunskapsfrågorna. Med regressionsanalys, en metod för att se vilka faktorer som hänger ihop med ett utfall när de andra hålls konstanta, prövades land, kön, ålder, skolform, läsning av populärvetenskap och vetenskapliga tidskrifter, fortbildning om hjärnan samt kunskapspoäng.
Det de fann
I genomsnitt höll lärarna 49 procent av myterna för sanna. Sju av de 15 myterna trodde mer än hälften av lärarna på, och de tre vanligaste omfattades av över 80 procent: att elever lär bättre när de får information i sin föredragna inlärningsstil, att skillnader i hemisfärdominans (vänster- eller högerhjärna) förklarar skillnader mellan elever, och att korta koordinationsövningar förbättrar samspelet mellan hjärnhalvorna. Inlärningsstilsmyten trodde 93 procent av de brittiska och 96 procent av de nederländska lärarna på. Samtidigt svarade lärarna rätt på omkring 70 procent av kunskapsfrågorna, nederländska lärare något bättre (73 procent) än brittiska (67 procent). Det oväntade var riktningen på sambandet: högre kunskapspoäng förutsade mer tro på myter, inte mindre (β = 0,24). Ingen annan faktor, inte heller fortbildning om hjärnan, hängde ihop med mytpoängen. Modellen förklarade dock bara en liten del av variationen (R² = 0,089). Kunskapspoängen i sin tur var högre hos dem som läste populärvetenskap. Kommersiella program syntes tydligt: 82 procent av de brittiska lärarna hade mött Brain Gym på sin skola, mot 8 procent av de nederländska.
Vad som talar emot
Urvalet bestod av lärare som själva valde att delta i en studie om hjärnan och lärande, och 93 procent uppgav intresse för ämnet. Författarna påpekar att lärare med mindre intresse kan tro på ännu fler myter, men det kan lika gärna vara tvärtom: de som inte läser om hjärnan möter inte heller myterna. Studien är gjord i två regioner i två länder, inte i nationella urval. Regressionsmodellen förklarade en liten del av variationen, så det mesta av vad som avgör tro på myter är okänt. Sambandet mellan kunskap och myter är en korrelation vid ett tillfälle och säger inget om orsak. Enkäter med rätt- eller felsvar mäter dessutom inte om lärarna faktiskt använder myterna i klassrummet. Slutligen är listan över vad som räknas som myt själv en bedömning som forskningen kan revidera.
Vad det betyder för den som leder
Studien handlar om lärare, men mekanismen känns igen från arbetslivet: den som är nyfiken på hjärnan och läser mycket om den blir inte automatiskt bättre på att skilja forskning från försäljning. Snarare kan intresse och viss kunskap göra en mer mottaglig, eftersom påståenden med hjärnvokabulär låter trovärdiga. För den som leder betyder det att entusiasm för "hjärnbaserade" metoder, i ledarskapsprogram lika väl som i skolan, är ett skäl till mer granskning, inte mindre. Författarnas eget förslag är dialog mellan praktiker och forskare och uttrycklig undervisning om vilka påståenden som saknar stöd, snarare än mer allmän hjärnkunskap. Vilka påståenden om hjärnan cirkulerar i er organisation idag, och var kommer de ifrån?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om hjärnbilder som argument och om löftet om hjärnbaserad ledarutveckling belyser samma mekanism från andra håll, liksom granskningen av neurovetenskap i ledarskapsforskningen.
Viktigaste insikterna
- 01Lärarna trodde i genomsnitt på ungefär hälften av de femton myterna
- 02Myter som förekommer i kommersiella utbildningsprogram var särskilt utbredda
- 03Högre allmän kunskap om hjärnan förutsade fler myter, inte färre
- 04De som läste populärvetenskap presterade bättre på kunskapsfrågorna men skyddades inte från myterna
- 05Deltagarna var särskilt intresserade av ämnet, vilket gör resultatet mer och inte mindre oroande
Så hittar du originalet
— (2012)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Hjärna & ledarskap