
Hjärna & ledarskap
Rädslans hjärna, omprövad av upphovsmannen
Originaltitel Rethinking the Emotional Brain
- Författare
- Joseph E. LeDoux
- År
- 2012
- Lästid
- 8 min
I korthet
LeDoux föreslår en omprövning av hur känslor och deras hjärnmekanismer bör förstås. Kärnan i argumentet är att forskningen har blandat samman två skilda saker. Den ena är de nedärvda överlevnadsfunktioner som utlöser försvarsbeteenden, som frysning och flykt, och som går att studera hos djur. Den andra är den medvetna känslan av att vara rädd. Han menar att kretsarna kring amygdala framför allt är sådana överlevnadskretsar. De styr försvarsreaktioner och kroppsliga påslag, men de skapar inte i sig upplevelsen av rädsla. Den medvetna känslan uppstår enligt LeDoux när information om det som händer i kroppen och i omgivningen når arbetsminnet och där sätts samman med minnen och begrepp, i nätverk som i hög grad rör kognition snarare än känsla. En följd av resonemanget är att djurstudier av försvarsbeteenden inte utan vidare kan användas som bevis för hur mänskliga känslor fungerar.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Forskning om emotioner har växt kraftigt, men själva begreppet är sällan definierat. LeDoux, som själv kartlade hjärnans rädslokretsar, frågar om det alls är klokt att utgå från de känsloord människor använder, som rädsla, ilska och glädje, när vi studerar hjärnan hos djur och människor. Hans svar är nej. Artikeln föreslår i stället att forskningen utgår från survival circuits, överlevnadskretsar, som finns hos många arter och som inte förutsätter att djuret känner något. Frågan spelar roll eftersom populära bilder av "den emotionella hjärnan" bygger på just den sammanblandning han vill reda ut.
Så gjorde de
Artikeln är en teoretisk perspektivartikel i tidskriften Neuron, inte en empirisk studie. LeDoux går igenom forskningshistorien och ställer två synsätt mot varandra. Det ena är basic emotions theory, teorin om grundemotioner, där ett fåtal känslor (Ekmans lista har sex: rädsla, ilska, glädje, sorg, avsky och överraskning) antas vara medfödda och sitta i egna kretsar. Det andra är hans eget förslag om överlevnadskretsar för försvar, energi och näring, vätskebalans, temperaturreglering och fortplantning. Som huvudexempel använder han försvarskretsen hos gnagare, där sambanden mellan amygdala, hypotalamus och periakveduktala grå substansen är väl kartlagda med lesionsstudier, elektrofysiologi och Pavlovsk betingning (inlärning där en neutral signal kopplas till något hotfullt). Han knyter sedan motivation, förstärkning och arousal, alltså allmän aktivering i hjärna och kropp, till samma ram, och avslutar med ett förslag om hur medvetna känslor uppstår hos människor.
Det de fann
Eftersom det är en teoriartikel är resultatet ett argument, inte en siffra. LeDoux visar att intresset exploderat: under 1960-talet fanns drygt 100 PubMed-artiklar med "emotion" i titeln, under det senaste decenniet över 2 000. Samtidigt saknas enighet om vad ordet betyder. Han noterar att 551 hjärnavbildningsstudier mellan 1990 och 2008 använde Ekmans ansiktsbilder, trots att stödet för att grundemotioner har egna dedikerade kretsar är svagt. Hans centrala poäng är att överlevnadskretsar inte orsakar känslor. De upptäcker hot eller möjligheter, prioriterar vissa beteenden, hämmar andra, aktiverar hjärna och kropp, riktar uppmärksamheten och sätter igång inlärning. Detta kallar han ett globalt organismtillstånd. En medveten känsla uppstår först när ett sådant tillstånd representeras i hjärnans kognitiva arbetsrum, kategoriseras mot minnen och får ett ord. Språket har därför en verklig roll: engelskan har över 30 ord för grader av rädsla, och utan ord kan ett djur troligen inte dela upp upplevelsen så. Därav slutsatsen att vi aldrig kan veta vad ett djur känner, men väl kan studera kretsarna. Han avslutar med tio öppna forskningsfrågor.
Vad som talar emot
Artikeln är en enskild forskares ståndpunkt i en pågående strid, och den bygger på hans egen forskningstradition med försvarskretsen hos råttor som modell. Evidensen för andra överlevnadskretsar diskuteras bara kort, och han medger att varken försvar eller fortplantning troligen styrs av en enda enhetlig krets. Förslaget om hur känslor uppstår i ett kognitivt arbetsrum är en hypotes utan direkt prövning; han skriver själv att hjärnmekanismerna bakom medvetna känslor hos människor är dåligt förstådda. Kritiker som Panksepp menar att djur visst har grundläggande känslotillstånd, och konstruktionistiska teoretiker som Barrett går längre än LeDoux i att avvisa medfödda kretsar över huvud taget. Från arbetslivet sett är avståndet stort: nästan allt underlag kommer från gnagare i laboratorium.
Vad det betyder för den som leder
Det praktiska värdet ligger i vaksamheten mot vissa formuleringar. När någon säger att "amygdala kapar hjärnan" eller att ett beteende "sitter i reptilhjärnan" görs just det hopp LeDoux varnar för: från en krets som registrerar hot till en känsla som en person upplever och kan sätta ord på. Kretsen kan vara aktiv utan att personen känner rädsla, och känslan formas av tolkning, minne och språk. För den som leder betyder det att hur en situation benämns och förstås spelar roll för hur den upplevs, och att förenklade hjärnförklaringar av stress, konflikt eller motstånd bör läsas med reservation. Hur benämns oro och obehag i er organisation, och vad gör orden med hur situationerna hanteras?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om emotioner i arbetslivet och om stress och återhämtning bygger vidare på samma frågor, liksom texterna om neuromyter och om hjärnbilder som argument.
Viktigaste insikterna
- 01Överlevnadskretsar som styr försvarsbeteenden och den medvetna känslan av rädsla är två skilda saker som ofta blandas ihop
- 02Kretsarna kring amygdala hanterar försvarsreaktioner, men de skapar inte i sig upplevelsen av att vara rädd
- 03Den medvetna känslan uppstår när kroppsliga och yttre signaler sätts samman med minnen och begrepp i arbetsminnet
- 04Djurstudier av frysning och flykt går inte utan vidare att använda som bevis för hur mänskliga känslor fungerar
- 05LeDoux omprövar här en bild av amygdala som han själv bidragit till att sprida
Så hittar du originalet
— (2012)
Mer inom Hjärna & ledarskap