← Kunskapsbank

Hjärna & ledarskap

Granskningen av löftet om en hjärnrevolution

Originaltitel Not Quite a Revolution: Scrutinizing Organizational Neuroscience in Leadership Studies

Författare
Dirk Lindebaum, Mike Zundel
År
2013
Lästid
7 min

I korthet

Kritisk granskning av organisatorisk neurovetenskap så som den tillämpats på ledarskapsforskning. Bakgrunden är en rad uppmärksammade studier som velat förklara vad som utgör gott ledarskap genom att undersöka hjärnaktivitet. Författarna placerar detta i en längre tradition inom organisationsforskningen, nämligen att söka reducera sammansatta sociala fenomen till mer grundläggande processer. Deras invändning är att förespråkarna för det nya fältet i mycket liten utsträckning redovisar de problem och utmaningar som en sådan reduktion medför. De menar att möjligheterna att föra ledarskapsforskningen framåt förblir begränsade så länge dessa frågor lämnas obesvarade, och att de tvetydigheter i slutledningen som följer riskerar att ge otillräckligt underlag för praktiken. Slutsatsen är att talet om en förestående revolution är förhastat, och att ett ensidigt fokus på hjärnforskning på bekostnad av andra samhällsvetenskapliga perspektiv är riskabelt.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Runt 2011 publicerades flera artiklar som lovade att hjärnforskning skulle förklara vad som gör ledarskap "bra", och till och med revolutionera hur inspirerande ledare identifieras och utvecklas. Lindebaum och Zundel frågar vad det löftet vilar på. Deras svar är att det förutsätter reduktionism, alltså idén att komplexa sociala fenomen kan förklaras genom mer grundläggande processer, här nervceller som avfyras eller vilar. Förespråkarna säger enligt författarna nästan inget om vilka problem den idén för med sig. Frågan spelar roll eftersom slutsatser med svag grund riskerar att styra rekrytering och ledarutveckling.

Så gjorde de

Artikeln är en begreppslig granskning, alltså ett argument som prövar antaganden i andras forskning, inte en empirisk studie med deltagare. Författarna läser de mest citerade texterna om organizational neuroscience, neurovetenskap tillämpad på organisationer, och ställer deras påståenden mot vetenskapsfilosofi och experimentell psykologi. Som ram använder de Sarkars indelning av reduktionism i tre typer: teorireduktion (kan en teori om ledarskap översättas till en teori om hjärnan), konstitutiv reduktion (består ledarskap ytterst av hjärnprocesser) och förklarande reduktion (kan helheten förklaras av delarna). Under den tredje prövar de dessutom Antonakis och kollegers tre villkor för orsakssamband: orsaken måste komma före verkan, samvariera tillförlitligt med den och inte bero på något tredje. För varje typ ger de exempel från ledarskapslitteraturen, bland annat spegelneuroner, transformativt ledarskap och tolkning av hjärnbilder.

Det de fann

Resultatet är en rad invändningar snarare än siffror. För teorireduktionen visar de att ledarskapsforskning och neurovetenskap talar olika språk: den ena om ömsesidiga, dialogiska relationer, den andra om nervceller som avfyras eller vilar. Att koppla ihop dem kräver brolagar, och en sådan blir snabbt orimlig; 50 procent mer nervaktivitet kan inte betyda 50 procent mer diskriminering. För den konstitutiva reduktionen pekar de på att det som gäller på en nivå inte gäller på en annan: skattningar av transformativt ledarskap har visat sig ligga hos den enskilda betraktaren, och två medarbetares skattningar av samma chef korrelerade inte med varandra. Dessutom använder forskaren som tolkar hjärnbilder själv det medvetande som anses opålitligt hos försökspersonerna. För den förklarande reduktionen lyfter de multiple realizations, att samma psykologiska tillstånd kan uppstå ur olika hjärnprocesser och samma hjärnprocess ge olika sociala utfall beroende på sammanhang, samt evidens för att kroppen påverkar hjärnan lika väl som tvärtom. Slutsatsen är att talet om en revolution är förhastat, och att de 10 till 25 procent av variansen som traditionella ledarskapsprediktorer förklarar kanske inte är så dåliga som förespråkarna framställer dem.

Vad som talar emot

Artikeln är ett filosofiskt argument, och dess styrka beror på om man delar utgångspunkterna, till exempel Nagels syn på medvetande och den relationella synen på ledarskap. Författarna prövar inga egna data, och deras empiriska belägg är hämtade ur ett fåtal studier, varav en av Lindebaum själv. Kritiken riktar sig delvis mot de mest långtgående formuleringarna hos förespråkarna, medan mer försiktiga företrädare, som författarna själva noterar, redan erkänner flera av begränsningarna. Att reduktion är svår är inte detsamma som att neurovetenskap är oanvändbar, och artikeln medger till slut att den är en form av undersökning bland flera. Delar av argumentet, som att kroppen påverkar hjärnan, talar mot ett strikt hjärnorsakat synsätt men inte mot att mäta hjärnan alls.

Vad det betyder för den som leder

För den som köper eller erbjuder ledarutveckling är budskapet att inte bli, med författarnas ord, förblindad av neurovetenskap. En hjärnbild av en chef fångar en person i ett ögonblick, men ledarskap uppstår mellan människor och skiftar med sammanhanget; samma handling kan uppfattas som inspirerande i ett rum och löjlig i ett annat. Artikeln stöder därför att vanliga verktyg, som strukturerade bedömningar och kunskap från psykologi och sociologi, inte bör avfärdas som andra klassens metoder. Den påminner också om att rekryteringsbeslut grundade på hjärnmätningar väcker etiska frågor som ännu är obesvarade. Vilken sorts underlag skulle ni själva kräva innan en teknik fick avgöra vem som anses vara en god ledare?

Läs vidare på sajten

Artikeln är ett direkt svar på texten om löftet om hjärnbaserad ledarutveckling, som också finns i kunskapsbanken, och hör ihop med artiklarna om neuromyter, om hjärnbilder som argument och om ledarskap och hälsa.

Viktigaste insikterna

  • 01Kritiken gäller reduktionism, alltså att förklara sammansatta sociala fenomen genom att bryta ned dem i mer grundläggande processer
  • 02Invändningen är inte att nedbrytningen är omöjlig utan att dess antaganden sällan redovisas
  • 03Tvetydiga slutledningar riskerar att ge otillräckligt underlag när de omsätts i praktiken
  • 04Författarna menar att talet om en förestående revolution i ledarskapsforskningen är förhastat
  • 05Ett ensidigt fokus på hjärnforskning på bekostnad av andra perspektiv beskrivs som riskabelt

Så hittar du originalet

— (2013)

Mer inom Hjärna & ledarskap