
Hjärna & ledarskap
Tio försök senare: hjärnbilden övertygar knappt alls
Originaltitel On the (non)persuasive power of a brain image
- Författare
- Michael, R. B., Newman, E. J., Vuorre, M., Cumming, G. & Garry, M.
- År
- 2013
- Lästid
- 3 min
I korthet
Michael med kollegor ville bygga vidare på McCabe och Castels fynd från 2008, att en hjärnbild gör medföljande information mer trovärdig, ett resultat som fångat forskare inom många discipliner. När deras egna försök att utgå från effekten misslyckades bytte de spår och gjorde i stället en serie systematiska upprepningar (replications) av originalstudien. Serien omfattar tio experiment med nära 2 000 deltagare. Upplägget följde originalet: deltagare läste en kort text som sammanfattade forskning, med eller utan en hjärnbild intill, och bedömde hur vetenskapligt hållbart resonemanget var. När författarna slog samman sina data med originalstudiens i en metaanalys fick de en mer precis skattning av effekten, och den visade att en hjärnbild hade liten eller ingen påverkan på bedömningen. Författarna skriver att den seglivade föreställningen om den inflytelserika hjärnbilden bör betraktas med kritisk blick. Studien är ett exempel på hur ett spritt fynd kan krympa när det prövas i större material, och den ändrade riktningen på fältet: senare arbeten har visat att det snarare är hjärnord i text än bilder som gör förklaringar mer tilltalande.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
En ofta citerad studie från 2008 (McCabe och Castel) visade att människor höll med mer om slutsatserna i en nyhetsartikel när texten illustrerades med en bild av hjärnan, trots att bilden inte sade något om huruvida slutsatserna stämde. Fyndet spreds snabbt, i forskning, i medier och i debatten om hjärnbilder i rättssalar. Michael och kollegor ville bygga vidare på effekten men lyckades inte återskapa den. Frågan blev därför en annan: hur stor är egentligen effekten av en hjärnbild, om den alls finns?
Så gjorde de
Forskarna genomförde tio experiment som så nära som möjligt upprepade originalstudiens tredje experiment, det som gett den största effekten (Cohens d = 0,40; d anger skillnaden i standardavvikelser, där 0,2 brukar kallas liten, 0,5 medelstor och 0,8 stor). Totalt 1 971 personer läste en kort nyhetsartikel om att hjärnskanning kan avslöja brottslingar, antingen med eller utan en bild av hjärnan, och angav sedan på en fyrgradig skala hur mycket de höll med om att hjärnavbildning kan användas som lögndetektor. Deltagarna var studenter och personer rekryterade via nätet, i åldrarna 16 till 82 år. Resultaten från de tio experimenten vägdes sedan samman med originaldata i en metaanalys, alltså en statistisk sammanvägning av flera studier. Som jämförelse upprepade forskarna också, i fem experiment, en annan känd studie (Weisberg med kollegor, 2008) om hur neurovetenskapligt språk, snarare än bilder, påverkar hur bra en förklaring uppfattas.
Det de fann
I originalstudien flyttade hjärnbilden svaren i genomsnitt 0,26 steg uppåt på den fyrgradiga skalan, motsvarande 8,7 procent. När alla tolv resultat vägdes samman krympte effekten till 0,07 steg, eller 2,4 procent, med ett 95-procentigt konfidensintervall från 0,00 till 0,14. Ett konfidensintervall anger det spann inom vilket den sanna effekten rimligen ligger; här rymmer det noll. Författarnas slutsats är att en hjärnbild har liten eller ingen påverkan på hur mycket människor håller med om en artikels slutsatser. Räknades även de deltagare in som missat uppmärksamhetskontrollen blev effekten ännu mindre, 0,04. Skillnaderna mellan experimenten var inte större än vad slumpen kan förklara, och varken ålder eller utbildning påverkade effekten. Det intressanta är kontrasten mot språket. När forskarna upprepade studien om neurovetenskapliga formuleringar fann de en tydlig effekt: 0,40 steg på en sjugradig skala, motsvarande 6,67 procent, med ett konfidensintervall från 0,23 till 0,57 som inte rymmer noll. Människor tycks alltså fortfarande låta sig påverkas av hjärnprat, men inte av hjärnbilder. Författarna resonerar om att en bild av hjärnan är lika obegriplig som en bläckplump för den som inte kan koppla den till egen kunskap, medan orden faktiskt går att förstå.
Vad som talar emot
Alla tio experimenten använde samma artikel och samma bild, så studien säger inget om andra bilder, andra ämnen eller andra sammanhang, till exempel en rättssal eller ett ledningsmöte. Utfallsmåttet var en enda fråga på en fyrgradig skala, vilket ger grova mått. Artikeln innehöll redan neurovetenskapligt språk, och forskarna medger själva att bilden kanske hade fått större betydelse i en text utan sådant språk. Mellan 24 och 31 procent av deltagarna i nätexperimenten uteslöts för att de missat en uppmärksamhetskontroll, vilket kan ha påverkat urvalet. Att en effekt inte går att återskapa på nätet och i studentgrupper utesluter inte att den finns i andra grupper, även om författarna inte fann tecken på det.
Vad det betyder för den som leder
Det som studien framför allt rättar är en vandringssägen. Den som varnar för att medarbetare eller kunder bländas av hjärnbilder i presentationer har svagare stöd än debatten antyder. Däremot har den som är vaksam på hjärnspråket något att luta sig mot: neurovetenskapliga formuleringar gjorde förklaringar mer tilltalande, oavsett om de var bra eller inte. I praktiken kan det vara klokare att granska påståenden om "hjärnan visar att" i ledarskapsutbildningar och konsultmaterial än att oroa sig för själva bilderna. Studien visar också hur en enda välciterad studie kan växa till något större än den var, tills någon försöker upprepa den. Vilka påståenden om hjärnan cirkulerar i er organisation utan att någon har frågat varifrån de kommer?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om neuromyter och om hjärnbilder som argument i samma kategori, samt texterna om hur forskning översätts till ledarskapsråd.
Viktigaste insikterna
- 01Ett uppmärksammat fynd kan krympa: tio upprepningar med nära 2 000 deltagare gav en effekt nära noll.
- 02Storleken på urvalet avgör precisionen: originalets mindre material gav en skattning som senare visade sig för hög.
- 03Misslyckanden är information: när försöken att bygga vidare inte gick bytte forskarna fråga och prövade grunden i stället.
- 04Metaanalys av egna och andras data ger skärpa: att slå samman originalet med upprepningarna gav den mest tillförlitliga siffran.
- 05Bilden är inte problemet: vaksamheten behöver riktas mot språket i förklaringen, inte mot illustrationen.
Så hittar du originalet
— (2013)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Hjärna & ledarskap