Det är hjärnorden som lockar, inte bilden av hjärnan

Sammanfattning på svenska

Fernandez-Duque med kollegor ställde två frågor: gör ovidkommande neurovetenskaplig information att förklaringar av psykologiska fenomen framstår som mer tilltalande, och förstärker bilder från funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) den lockelsen ytterligare? I fyra experiment läste 385 universitetsstudenter korta beskrivningar av psykologiska fenomen, var och en följd av en förklaring av varierande kvalitet, god eller cirkulär, och därefter överflödig information av olika slag. Deltagarna skattades också på analytiskt tänkande, tro på dualism och fri vilja samt beundran för olika vetenskaper. I det första experimentet höjde överflödig neurovetenskaplig information den bedömda kvaliteten på argumentet, för både goda och dåliga förklaringar, medan medföljande fMRI-bilder inte gav något utöver texten. Snedvridningen är alltså begreppslig snarare än bildmässig. Neurovetenskaplig information var mer lockande än samhällsvetenskaplig (experiment 2) och än information från ansedda naturvetenskaper (experiment 3 och 4). Varken analytiskt tänkande eller tro på dualism eller fri vilja skyddade mot effekten. Slutsatsen är att lockelsen är specifik för neurovetenskapen och inte förklaras av prestige. Den kan bottna i en vardagsföreställning om att hjärnan är den bästa förklaringen till det mentala.

Viktigaste insikterna

• 01Bilden tillför inget utöver orden: en fMRI-bild bredvid texten höjde inte bedömningen mer än hjärntermerna själva.
• 02Dåliga förklaringar gynnas lika mycket: även cirkulära resonemang framstod som bättre med neurovetenskap intill.
• 03Det handlar inte om prestige: hjärninformation lockade mer än information från andra ansedda naturvetenskaper.
• 04Skarpt tänkande skyddar inte: personer med högre analytisk förmåga föll för effekten i samma utsträckning.
• 05Föreställningen sitter djupt: tanken att hjärnan är den riktiga förklaringen till allt mentalt tycks vara utbredd och svår att rubba.