← Kunskapsbank

Hjärna & ledarskap

Det är hjärnorden som lockar, inte bilden av hjärnan

Originaltitel Superfluous neuroscience information makes explanations of psychological phenomena more appealing

Författare
Fernandez-Duque, D., Evans, J., Christian, C. & Hodges, S. D.
År
2015
Lästid
4 min

I korthet

Fernandez-Duque med kollegor ställde två frågor: gör ovidkommande neurovetenskaplig information att förklaringar av psykologiska fenomen framstår som mer tilltalande, och förstärker bilder från funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) den lockelsen ytterligare? I fyra experiment läste 385 universitetsstudenter korta beskrivningar av psykologiska fenomen, var och en följd av en förklaring av varierande kvalitet, god eller cirkulär, och därefter överflödig information av olika slag. Deltagarna skattades också på analytiskt tänkande, tro på dualism och fri vilja samt beundran för olika vetenskaper. I det första experimentet höjde överflödig neurovetenskaplig information den bedömda kvaliteten på argumentet, för både goda och dåliga förklaringar, medan medföljande fMRI-bilder inte gav något utöver texten. Snedvridningen är alltså begreppslig snarare än bildmässig. Neurovetenskaplig information var mer lockande än samhällsvetenskaplig (experiment 2) och än information från ansedda naturvetenskaper (experiment 3 och 4). Varken analytiskt tänkande eller tro på dualism eller fri vilja skyddade mot effekten. Slutsatsen är att lockelsen är specifik för neurovetenskapen och inte förklaras av prestige. Den kan bottna i en vardagsföreställning om att hjärnan är den bästa förklaringen till det mentala.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Tidigare studier hade visat att förklaringar av psykologiska fenomen uppfattas som bättre när de kryddas med neurovetenskap som egentligen inte tillför något. Fernandez-Duque och kollegor ville ta reda på vad i det som lockar. Är det själva hjärnbilden, eller är det den språkliga hänvisningen till hjärnan? Och är det något särskilt med neurovetenskap, eller lockar all information som låter vetenskaplig och prestigefylld? Frågan spelar roll för alla som möter hjärnargument i utbildningar, i konsultmaterial eller i medier.

Så gjorde de

Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten. Studien består av fyra experiment med sammanlagt 385 universitetsstudenter. Deltagarna läste korta beskrivningar av psykologiska fenomen, var och en följd av en förklaring som antingen var god eller cirkulär, alltså en förklaring som bara upprepar det som ska förklaras med andra ord. Förklaringarna följdes sedan av överflödig information av olika slag: neurovetenskap, ibland med bilder från funktionell magnetresonanstomografi (fMRI, en teknik som visar hjärnaktivitet som färgade fält), samhällsvetenskap eller information från prestigefyllda naturvetenskaper. Deltagarna bedömde förklaringens kvalitet. Dessutom mättes deras analytiska tänkande, deras tro på dualism (att medvetandet är skilt från kroppen) och fri vilja samt deras beundran för olika vetenskaper, för att se om något av detta skyddade mot effekten.

Det de fann

I det första experimentet höjde överflödig neurovetenskaplig information den bedömda kvaliteten hos både goda och dåliga förklaringar. En fMRI-bild som lades till texten gav ingen ytterligare effekt utöver den som orden redan gett. Författarna drar slutsatsen att lockelsen är begreppslig, inte bildmässig: det är idén om att hjärnan förklarar som övertygar, inte färgfälten. I det andra experimentet var neurovetenskaplig information mer tilltalande än samhällsvetenskaplig, och i det tredje och fjärde mer tilltalande än information från andra ansedda naturvetenskaper. Det talar emot att effekten bara handlar om disciplinens prestige. Det som nyanserar är att inga av de uppmätta individegenskaperna hjälpte: varken högre analytiskt tänkande, tro på dualism eller tro på fri vilja skyddade mot benägenheten att uppvärdera hjärnförklaringar. Författarna föreslår att effekten bottnar i en vardagsföreställning om att hjärnan är den bästa förklaringen till allt mentalt. Sammanfattningen anger inga effektstorlekar, så hur stor uppvärderingen var går inte att säga här.

Vad som talar emot

Deltagarna var universitetsstudenter, en grupp som skiljer sig från chefer och medarbetare både i ålder och i hur ofta de möter vetenskapliga texter. Uppgiften var konstruerad: korta texter, bedömda i lugn och ro, utan att något stod på spel. Om samma lockelse styr beslut i verkliga situationer vet vi inte av den här studien. Att fMRI-bilden inte tillförde något över texten kan bero på att texten redan hade gjort jobbet, vilket lämnar öppet hur en bild verkar utan hjärnspråk bredvid. Utan fulltext är det oklart hur stora effekterna var och hur många deltagare varje enskilt experiment hade. Slutsatsen om en vardagsföreställning om hjärnan är en tolkning, inte något studien mätte direkt.

Vad det betyder för den som leder

Studiens tydligaste budskap är att en förklaring som hänvisar till hjärnan får ett försprång som den inte alltid förtjänar, och att det gäller även för den som tycker sig vara analytisk. Det talar för att pröva alla förklaringar på samma sätt, oavsett vilket ordförråd de använder, nämligen genom att tänka bort hjärnorden och se vad som blir kvar. Klarar sig förklaringen då är hjärnan en illustration; gör den inte det var hjärnan hela argumentet. Det talar också för att vara särskilt uppmärksam när cirkulära resonemang om medarbetares beteende kläs i neurovetenskaplig dräkt. Vilken förklaring i er senaste ledarskapsutbildning skulle stå kvar om hjärnan ströks ur den?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om neuromyter och om hjärnbilder som argument i samma kategori, där denna studie hör ihop med replikationerna av tidigare hjärnbildsstudier.

Viktigaste insikterna

  • 01Bilden tillför inget utöver orden: en fMRI-bild bredvid texten höjde inte bedömningen mer än hjärntermerna själva.
  • 02Dåliga förklaringar gynnas lika mycket: även cirkulära resonemang framstod som bättre med neurovetenskap intill.
  • 03Det handlar inte om prestige: hjärninformation lockade mer än information från andra ansedda naturvetenskaper.
  • 04Skarpt tänkande skyddar inte: personer med högre analytisk förmåga föll för effekten i samma utsträckning.
  • 05Föreställningen sitter djupt: tanken att hjärnan är den riktiga förklaringen till allt mentalt tycks vara utbredd och svår att rubba.

Så hittar du originalet

— (2015)

Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.

Mer inom Hjärna & ledarskap