← Kunskapsbank

Hjärna & ledarskap

Hjärnorden övertygar, även när de inte förklarar något

Originaltitel Neuroscience explanations really do satisfy: A systematic review and meta-analysis of the seductive allure of neuroscience

Författare
Bennett, E. M. & McLaughlin, P. J.
År
2024
Lästid
4 min

I korthet

Bennett och McLaughlin vägde samman forskningen om hjärnpratets lockelse (the seductive allure of neuroscience explanations), alltså fyndet att irrelevant hjärninformation får förklaringar att framstå som bättre. Bakgrunden är att många studier visat att ovidkommande neurovetenskaplig information höjer bedömningen av vetenskapliga förklaringar och påverkar beslut hos simulerade jurymedlemmar, medan andra studier funnit liten eller ingen effekt. För att fastställa effektens storlek gjorde författarna en metaanalys med slumpeffektmodell (random-effects meta-analysis) av 60 experiment från 28 publikationer. De fann en liten men klart signifikant effekt, med stor spridning mellan studierna (heterogeneity). Planerade undergruppsanalyser visade att effekten var starkare i inomindividsdesigner (within-subjects designs), där samma person jämför material med och utan hjärninformation, och i studier som använde text, än i mellanindividsdesigner och i studier med hjärnbilder. Ett oplanerat fynd var att effekten var starkare när utfallet var upplevd tillfredsställelse eller upplevd förståelse (metacomprehension) än när det var jurybeslut eller bedömd övertygelseförmåga. Slutsatsen är att det finns mer än en sorts effekt: irrelevant neurovetenskap har en lockelse, särskilt på den egna känslan av att förstå, och särskilt när den kommer som text.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Forskare har länge undersökt om ovidkommande hänvisningar till hjärnan, till exempel "detta beror på aktivitet i frontalloben", gör att människor bedömer en förklaring som bättre än den är. Fenomenet kallas the seductive allure of neuroscience, alltså neurovetenskapens förföriska lockelse. Vissa studier har funnit tydliga effekter, andra nästan inga alls, och det har varit oklart hur stor effekten egentligen är och när den uppstår. Bennett och McLaughlin ville sammanväga alla experiment som gjorts och pröva vilka villkor som förstärker eller försvagar den.

Så gjorde de

Studien är en systematisk översikt och metaanalys, alltså en strukturerad genomgång av litteraturen följd av en statistisk sammanvägning av tidigare studier. Underlaget blev 60 experiment från 28 publikationer. I ett typiskt experiment får deltagare läsa en förklaring av ett psykologiskt fenomen, med eller utan ett tillägg om hjärnan som inte tillför någon logik, och sedan bedöma hur tillfredsställande, begriplig eller övertygande förklaringen är. Vissa studier använde i stället fingerade rättsfall där försökspersoner agerade jurymedlemmar. Forskarna jämförde på förhand planerade undergrupper: om deltagarna själva fick se båda versionerna (within-subjects) eller bara en (between-subjects), om tillägget var text eller en hjärnbild, och vilken sorts omdöme som mättes. Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten, och därför saknas exakta effektstorlekar.

Det de fann

Den samlade effekten var mild men statistiskt mycket säker: ovidkommande information om hjärnan gjorde att förklaringar bedömdes mer positivt. Spridningen mellan studierna var samtidigt betydande, vilket betyder att effekten inte är lika stor överallt. Tre mönster förklarar en del av spridningen. För det första var effekten starkare när samma person fick jämföra en förklaring med och utan hjärnprat än när olika grupper fick var sin version. För det andra var effekten starkare när tillägget bestod av text än när det bestod av en hjärnbild, vilket går emot den vanliga föreställningen att just bilderna är det förföriska. För det tredje, och det var ett fynd forskarna inte hade förutsett, var effekten starkare på omdömen om hur tillfredsställande eller begriplig förklaringen kändes än på bedömningar av hur övertygande den var eller på jurybeslut. Författarnas slutsats är att det inte finns en enda neuroeffekt utan flera: hjärnprat påverkar framför allt den egna känslan av att ha förstått.

Vad som talar emot

Eftersom texten här bygger på abstractet går det inte att bedöma hur stor den milda effekten är i praktiken, eller hur säkra skattningarna av undergrupperna är. Den stora spridningen mellan studierna gör att medelvärdet döljer både experiment med tydlig effekt och experiment nära noll. De flesta studier av det här slaget använder studenter och konstruerade texter i laboratoriemiljö, och det är oklart hur väl det överför till en chef som läser en konsultrapport eller en kursbroschyr. Att within-subjects-designer ger starkare effekt kan delvis bero på att jämförelsen i sig riktar uppmärksamheten mot skillnaden. Metaanalyser av små experiment är dessutom känsliga för publikationsbias, alltså tendensen att positiva resultat oftare publiceras, och abstractet säger inget om hur den prövades.

Vad det betyder för den som leder

Det studien stöder är en enkel vaksamhet: när en förklaring av beteende, motivation eller lärande kryddas med hänvisningar till hjärnan, fråga vad hänvisningen tillför. Ofta tillför den inget mer än en känsla av förståelse. Fyndet att effekten främst träffar den egna upplevelsen av att ha begripit, snarare än bedömningen av vad som är övertygande, är värt att ta med sig: det är lätt att lämna en föreläsning om "hjärnan och ledarskap" med känslan av insikt utan att ha fått något som går att använda. Det gäller lika mycket den som skriver som den som läser. Vilka av de förklaringar ni själva använder om medarbetare skulle stå sig lika bra om ordet hjärna ströks?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om neuromyter och om hjärnbilder som argument i samma kategori, samt texterna om emotioner i arbetslivet.

Viktigaste insikterna

  • 01Effekten finns men är liten: i 60 experiment höjde ovidkommande hjärninformation bedömningen av en förklaring något.
  • 02Det är orden som lockar, inte bilden: text med hjärntermer hade starkare effekt än studier med hjärnbilder.
  • 03Effekten träffar känslan av att förstå: den var tydligast på upplevd tillfredsställelse och förståelse, svagare på beslut.
  • 04Jämförelsen avslöjar den: när samma person ser materialet med och utan hjärnord syns skillnaden tydligare.
  • 05Ett argument som blir bättre av hjärnord behöver granskas: frågan är vad som återstår när orden tas bort.

Så hittar du originalet

— (2024)

Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.

Mer inom Hjärna & ledarskap