Det som skiljer myt från fakta är ämnesbakgrund, inte intresse

Sammanfattning på svenska

Enkätstudie av hur utbredda hjärnmyter är bland tyska lärare. Till skillnad från tidigare studier på samma tema jämförs lärarna här med både personer som har utbildning i neurovetenskap och en grupp utan sådan bakgrund. Sammanlagt 247 deltagare besvarade en tysk bearbetning av det frågeformulär som Dekker och kollegor använde 2012, med påståenden om hjärnan och lärande där en del är så kallade neuromyter, alltså föreställningar som är löst grundade i verklig forskning men felaktiga. Resultatet är att både yrkesverksamma och blivande lärare höll majoriteten av myterna för sanna. Den enda grupp som var påtagligt bättre på att skilja ut dem var specialisterna. Skillnaden mellan lärarna och gruppen utan neurovetenskaplig bakgrund var liten. Ungefär hälften av de yrkesverksamma lärarna uppgav dessutom att de i allmänhet tillämpar neurovetenskapliga principer i klassrummet, och åtminstone en del av de principerna är enligt författarna myter. Artikeln avslutas med en diskussion om vad som skulle kunna bryta mönstret, där lärarutbildningen pekas ut som den plats där myterna sällan möts av någon korrigering.

Viktigaste insikterna

• 01Lärarna trodde på majoriteten av myterna, tolv år efter att samma formulär först användes i en annan del av Europa.
• 02Bara de med faktisk utbildning i neurovetenskap var påtagligt bättre på att skilja myt från fakta. Intresse för hjärnan räckte inte.
• 03Lärarna var varken bättre eller sämre än gruppen utan neurovetenskaplig bakgrund, trots att de arbetar med lärande dagligen.
• 04Ungefär hälften av de yrkesverksamma lärarna sa sig tillämpa neurovetenskapliga principer i sin undervisning.
• 05Att bilden är densamma i ett nytt land och en ny tid är det som gör studien värd att läsa. Ett enskilt fynd kan vara en tillfällighet, ett upprepat kan det inte.