
Hjärna & ledarskap
Det som skiljer myt från fakta är ämnesbakgrund, inte intresse
Originaltitel The Prevalence and Usage of Neuromyths Among German In-Service and Pre-Service Teachers, Compared to Neuroscience Specialists and the General Public
- Författare
- Ann-Kathrin Hennes, Alfred Schabmann, Barbara Maria Schmidt
- År
- 2024
- Lästid
- 6 min
I korthet
Enkätstudie av hur utbredda hjärnmyter är bland tyska lärare. Till skillnad från tidigare studier på samma tema jämförs lärarna här med både personer som har utbildning i neurovetenskap och en grupp utan sådan bakgrund. Sammanlagt 247 deltagare besvarade en tysk bearbetning av det frågeformulär som Dekker och kollegor använde 2012, med påståenden om hjärnan och lärande där en del är så kallade neuromyter, alltså föreställningar som är löst grundade i verklig forskning men felaktiga. Resultatet är att både yrkesverksamma och blivande lärare höll majoriteten av myterna för sanna. Den enda grupp som var påtagligt bättre på att skilja ut dem var specialisterna. Skillnaden mellan lärarna och gruppen utan neurovetenskaplig bakgrund var liten. Ungefär hälften av de yrkesverksamma lärarna uppgav dessutom att de i allmänhet tillämpar neurovetenskapliga principer i klassrummet, och åtminstone en del av de principerna är enligt författarna myter. Artikeln avslutas med en diskussion om vad som skulle kunna bryta mönstret, där lärarutbildningen pekas ut som den plats där myterna sällan möts av någon korrigering.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
I skolans värld cirkulerar många påståenden om hur hjärnforskning kan förbättra undervisning: att elever lär bäst genom sin egen inlärningsstil, att vi bara använder en liten del av hjärnan, att vissa är vänsterhjärniga och andra högerhjärniga. Sådana påståenden kallas neuromyter, alltså missuppfattningar som låter som neurovetenskap men saknar stöd. Internationell forskning har visat att de flesta lärare tror på dem. Hennes, Schabmann och Schmidt ville veta hur det ser ut bland tyska lärare och lärarstudenter, om personer med neurovetenskaplig bakgrund är bättre på att genomskåda myterna, och om lärarna faktiskt använder dem i undervisningen.
Så gjorde de
Studien är en enkätundersökning, alltså en tvärsnittsstudie där deltagarna svarar vid ett tillfälle. Sammanlagt 247 personer besvarade en tysk anpassning av det frågeformulär om neuromyter som Dekker och kollegor tog fram 2012 och som använts i många länder. I formuläret blandas korrekta påståenden om hjärnan med myter, och deltagaren ska ange vilka som är sanna. Deltagarna delades in i fyra grupper: verksamma lärare, lärarstudenter, "specialister" med viss expertis i neurovetenskap och en allmänhet utan koppling till ämnet. Utfallsmåttet var hur stor andel av myterna som bedömdes som sanna, alltså hur väl grupperna kunde skilja myt från fakta. De verksamma lärarna fick också frågan om de brukar tillämpa neurovetenskapliga principer i klassrummet, och i så fall vilka. Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten, och därför saknas exakta andelar per grupp och myt.
Det de fann
Tyska lärare trodde att majoriteten av myterna var sanna, i linje med vad internationella studier tidigare visat. Specialisterna, alltså de med någon form av neurovetenskaplig bakgrund, var tydligt bättre på att identifiera myterna än både lärarna och allmänheten. Någon motsvarande fördel för lärarna gentemot allmänheten nämns inte, vilket antyder att lärarutbildning och yrkeserfarenhet i sig inte skyddar mot myterna; det som gjorde skillnad var ämneskunskap om hjärnan. Ungefär hälften av de verksamma lärarna uppgav att de i allmänhet använder neurovetenskapliga principer i sin undervisning, och åtminstone en del av det de beskrev verkade bygga på just neuromyter. Studien visar därmed inte bara att myterna finns i huvudet på lärarna utan också att de omsätts i praktik. Författarna diskuterar möjliga sätt att bryta myterna, till exempel genom att ge lärare tillräcklig kunskap för att själva kunna granska påståenden om hjärnan.
Vad som talar emot
Urvalet är begränsat, 247 personer fördelade på fyra grupper, och abstractet säger inget om hur deltagarna rekryterades eller hur stora grupperna var; självrekryterade lärare med intresse för hjärnan kan skilja sig från lärare i allmänhet. Enkäten mäter vad folk kryssar för, inte vad de faktiskt gör i klassrummet, och uppgiften om användning bygger på lärarnas egna beskrivningar. Att bedöma vad som "verkar" bygga på neuromyter kräver tolkning från forskarnas sida. Formuläret från 2012 kan innehålla påståenden vars vetenskapliga status har diskuterats sedan dess. Studien är dessutom tysk och gäller skolan, så överföringen till svenska arbetsplatser och till chefer är en tolkning läsaren själv får göra. Slutligen visar studien att myterna finns, inte att de skadar elevernas lärande.
Vad det betyder för den som leder
Det studien stöder är att intresse för hjärnan inte är detsamma som kunskap om den, och att välutbildade yrkesgrupper som arbetar med människor tror på ungefär samma myter som alla andra. Det finns ingen anledning att tro att chefer och HR skulle vara annorlunda än lärare i det avseendet. Litteraturen om ledarskap och medarbetarutveckling innehåller många av samma påståenden som skolans värld: inlärningsstilar, hjärnhalvor, kritiska perioder. Att myterna dessutom omsätts i praktik, inte bara hålls som åsikt, betyder att de kan styra hur utbildningar köps och genomförs. Vilka påståenden om hjärnan ligger till grund för de utvecklingsinsatser er organisation redan har betalat för?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om hjärnbilder som argument och om neurovetenskapens förföriska lockelse i samma kategori, samt texterna om ledarskap och hälsa.
Viktigaste insikterna
- 01Lärarna trodde på majoriteten av myterna, tolv år efter att samma formulär först användes i en annan del av Europa.
- 02Bara de med faktisk utbildning i neurovetenskap var påtagligt bättre på att skilja myt från fakta. Intresse för hjärnan räckte inte.
- 03Lärarna var varken bättre eller sämre än gruppen utan neurovetenskaplig bakgrund, trots att de arbetar med lärande dagligen.
- 04Ungefär hälften av de yrkesverksamma lärarna sa sig tillämpa neurovetenskapliga principer i sin undervisning.
- 05Att bilden är densamma i ett nytt land och en ny tid är det som gör studien värd att läsa. Ett enskilt fynd kan vara en tillfällighet, ett upprepat kan det inte.
Så hittar du originalet
— (2024)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Hjärna & ledarskap