← Kunskapsbank

Förändringsledning & organisationsutveckling

Fyra sorters upplevd rättvisa, och vad var och en förutsäger

Originaltitel Justice at the millennium: A meta-analytic review of 25 years of organizational justice research

Författare
Jason A. Colquitt; Donald E. Conlon; Michael J. Wesson; Christopher O. L. H. Porter; K. Yee Ng
År
2001
Lästid
6 min

I korthet

Metaanalys av 183 studier om upplevd rättvisa i organisationer, publicerad i Journal of Applied Psychology. Fyra former av rättvisa skiljs åt. Fördelningsrättvisa handlar om utfallet, alltså vad man fick. Processrättvisa handlar om hur beslutet gick till. Mellanmänsklig rättvisa handlar om hur man blev bemött. Informationsrättvisa handlar om vilka förklaringar man fick. De fyra hänger ihop, men de bidrar var för sig till hur rättvis en situation upplevs, och de förutsäger delvis olika saker: trivsel, organisationsengagemang, förtroende för ledningen, hjälpsamt beteende utöver uppdraget, tillbakadragande och prestation.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Upplevd rättvisa på arbetsplatsen hade vid tiden för studien forskats på i ett kvarts sekel, men fältet var oenigt om grundläggande saker. Är rättvisa en enda upplevelse eller flera? Om flera, hur starkt hänger de ihop, och tillför var och en något eget? Och vilken sorts rättvisa spelar roll för vilket utfall: nöjdhet, lojalitet, prestation, viljan att sluta? Colquitt, Conlon, Wesson, Porter och Ng ville sammanfatta 25 års forskning för att ge svar på dessa frågor, i stället för att fältet skulle fortsätta utveckla begrepp utan att veta om de mätte olika saker.

Så gjorde de

Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten. Studien är en metaanalys, alltså en statistisk sammanvägning av tidigare studier, och omfattar 183 studier om organizational justice, alltså upplevd rättvisa i organisationer. Forskarna skilde på fyra dimensioner. Distributive justice, alltså fördelningsrättvisa, gäller om utfallet, som lön eller befordran, upplevs som rimligt. Procedural justice, alltså procedurrättvisa, gäller om sättet beslutet fattades på var rättvist, till exempel konsekvent och möjligt att påverka. Interpersonal justice, alltså mellanmänsklig rättvisa, gäller om man behandlades med respekt och värdighet. Informational justice, alltså informationsrättvisa, gäller om man fick ärliga och tillräckliga förklaringar. För var och en beräknades samband med utfall som arbetstillfredsställelse, organisationsengagemang, bedömning av chefen, organizational citizenship behavior (frivilliga insatser utöver det som krävs), withdrawal (tillbakadragande som frånvaro och uppsägning) och prestation.

Det de fann

De fyra dimensionerna hängde måttligt till starkt ihop med varandra, vilket är väntat: den som upplever att beslutet fattades schysst tycker ofta också att utfallet var rimligt. Trots det bidrog varje dimension med egen förklarad varians i upplevelsen av rättvisa, alltså något som de andra inte redan fångade. Det talar för att de fyra är skilda upplevelser och inte bara olika ord för samma sak. Metaanalysen visade också både de samlade och de unika sambanden mellan var och en av de fyra och de olika utfallen. Abstractet redovisar inte de enskilda korrelationerna, så hur starka sambanden var, och vilken dimension som vägde tyngst för vilket utfall, går inte att ange härifrån. Det som abstractet slår fast är mönstret: olika dimensioner hade olika betydelse för olika utfall, vilket är precis det som gör uppdelningen användbar. Att interpersonell och informationsrättvisa behandlades som två separata dimensioner, snarare än som en samlad interaktionsrättvisa, var i sig ett ställningstagande i en pågående diskussion i fältet.

Vad som talar emot

En metaanalys är aldrig bättre än studierna den bygger på, och det mesta av rättviseforskningen bygger på självskattningar av både rättvisa och utfall vid samma tillfälle. Det gör att sambanden kan vara uppblåsta av att samma person svarar på allt. Abstractet säger inget om hur många av de 183 studierna som mätte alla fyra dimensionerna, och de senare tillkomna dimensionerna hade rimligen tunnare underlag. Korrelationer säger heller inget om riktning: en nöjd medarbetare kan minnas processen som rättvisare än en missnöjd. Studien är från 2001 och underlaget speglar den tidens arbetsliv och forskningsmiljöer. En kritisk läsare bör därför läsa mönstret som stabilt men siffrorna som tidsbundna.

Vad det betyder för den som leder

Det praktiska värdet ligger i att kunna skilja på fyra frågor när någon upplever orättvisa: om det var utfallet som var fel, sättet beslutet fattades på, hur personen bemöttes eller att ingen förklarade. De fyra kan brista oberoende av varandra, och en chef kan ha begränsat inflytande över utfallet men nästan alltid full kontroll över de tre andra. Studien ger stöd för att det spelar roll för nöjdhet, lojalitet och hur chefen bedöms, men inte för hur mycket. Att ge en ärlig förklaring och behandla folk med respekt när beskedet är negativt är inte kosmetika, det är en egen dimension av rättvisa. Vilken av de fyra dimensionerna får minst uppmärksamhet när ni fattar beslut som drabbar enskilda?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om kommunikation vid förändring och om de fyra attityderna till förändring rör procedur- och informationsrättvisa i praktiken, och artiklarna om ledningsgrupper berör hur beslut fattas och förklaras.

Viktigaste insikterna

  • 01Upplevd rättvisa består av fyra delar, inte en
  • 02Hur beslutet gick till väger ofta tyngre än vad utfallet blev
  • 03Bemötande och förklaring är egna former av rättvisa, inte artighet
  • 04De fyra formerna förutsäger delvis olika utfall
  • 05Underlaget är 183 studier och tjugofem års forskning

Så hittar du originalet

— (2001)

Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.

Mer inom Förändringsledning & organisationsutveckling