
Förändringsledning & organisationsutveckling
Målsättning, trettiofem år av forskning sammanfattad
Originaltitel Building a practically useful theory of goal setting and task motivation: A 35-year odyssey
- Författare
- Edwin A. Locke; Gary P. Latham
- År
- 2002
- Lästid
- 6 min
I korthet
Sammanfattning av trettiofem års forskning om målsättning, skriven av de två forskare som byggt teorin. Grundfyndet är att specifika och svåra mål ger högre prestation än uppmaningen att göra sitt bästa, och att sambandet mellan målets svårighetsgrad och prestationen är i stort sett rakt. Fyra mekanismer förklarar varför: målet riktar uppmärksamheten, det höjer ansträngningen, det ökar uthålligheten och det driver fram sökandet efter strategier. Effekten är dock villkorad. Den kräver att personen accepterat målet, att hon får återkoppling på hur det går, att hon har förmågan, och att uppgiften inte är alltför komplex. Vid komplexa uppgifter fungerar lärandemål, alltså mål som handlar om att hitta ett arbetssätt, bättre än rena resultatmål.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Nästan alla organisationer sätter mål, men få frågar sig om målen faktiskt påverkar hur människor arbetar. Locke och Latham ville samla vad trettiofem års forskning om målsättning hade lärt dem: vilken sorts mål som påverkar prestationen, genom vilka mekanismer det sker och under vilka villkor sambandet håller. Artikeln rättar ett vanligt antagande, nämligen att det räcker att be människor göra sitt bästa. Den vill också visa att en teori kan växa fram induktivt, ur empiri, och ändå bli praktiskt användbar för den som leder.
Så gjorde de
Det här är ingen ny empirisk undersökning utan en översiktsartikel där teorins upphovsmän sammanfattar sitt och andras arbete. Texten bygger på allmän kännedom om artikeln, eftersom ingen sammanfattning av den fanns tillgänglig, och därför återges inga siffror här. Författarna beskriver hur goal setting theory, alltså målsättningsteorin, växte fram genom laboratorieexperiment och fältstudier i olika länder, yrken och uppgifter. Det centrala måttet i den forskningen är prestation på en uppgift, jämförd mellan personer som fått olika slags mål. Artikeln går igenom teorins kärnfynd, de mekanismer som förklarar dem, de villkor som förstärker eller försvagar effekten samt hur teorin förhåller sig till andra motivationsteorier, bland annat Banduras begrepp self-efficacy, alltså tilltron till den egna förmågan att klara en uppgift.
Det de fann
Huvudbudskapet är att specifika och svåra mål leder till bättre prestation än lätta mål, vaga mål eller uppmaningen att göra sitt bästa. Ju svårare målet är, desto högre blir prestationen, så länge personen har förmågan och accepterar målet. Författarna förklarar sambandet med några mekanismer: mål riktar uppmärksamheten mot det som är relevant, de ökar ansträngningen, de förlänger uthålligheten och de får människor att söka eller utveckla strategier för uppgiften. Effekten beror dock på villkoren. Målet måste vara accepterat, och engagemanget stärks när personen ser målet som viktigt och tror sig kunna nå det. Återkoppling behövs för att personen ska kunna anpassa sin insats. Vid komplexa uppgifter, där strategin inte är given, kan ett högt prestationsmål tvärtom störa, och då fungerar lärandemål, alltså mål om att hitta ett bra tillvägagångssätt, bättre. Författarna beskriver också hur måluppfyllelse föder tillfredsställelse, som i sin tur ökar viljan att ta sig an nya mål, ett kretslopp de kallar the high performance cycle.
Vad som talar emot
Artikeln är skriven av teorins egna upphovsmän, vilket gör den till en partsinlaga snarare än en oberoende granskning, hur gedigen forskningen bakom än är. Merparten av evidensen kommer från uppgifter där prestationen är lätt att mäta, som antal enheter eller lösta problem, och det är oklart hur väl fynden överförs till arbete där kvalitet, samarbete och omdöme är det som räknas. Artikeln säger lite om vad som händer när flera mål konkurrerar om samma tid, eller när målen sätts åt en grupp snarare än en individ. Senare kritik har också pekat på risker som författarna berör bara i förbigående: tunnelseende, genvägar och oetiskt beteende när svåra mål kopplas till belöningar. Att sambandet är starkt betyder inte att det är enkelt att använda.
Vad det betyder för den som leder
Det praktiska budskapet är sparsmakat men tydligt. Att be medarbetare göra sitt bästa lämnar dem utan riktmärke, medan ett konkret och krävande mål ger både riktning och energi. Men målet gör ingen nytta om personen inte accepterar det eller inte får veta hur det går, så samtalet om målet och återkopplingen längs vägen är lika viktiga som siffran. När uppgiften är ny eller komplicerad kan det vara klokare att sätta mål för lärandet än för resultatet, tills en fungerande arbetsmetod finns. Vilka av de mål ni satt i år är i praktiken en uppmaning att göra sitt bästa, och vad skulle de behöva för att bli riktiga mål?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om motivation och självbestämmandeteori belyser vad som händer när mål upplevs som påtvingade, och texterna om förändringsberedskap och psykologiska kontrakt tar upp hur förväntningar mellan medarbetare och ledning formas.
Viktigaste insikterna
- 01Specifika och svåra mål ger högre prestation än uppmaningen att göra sitt bästa
- 02Sambandet mellan målets svårighetsgrad och prestationen är i stort sett rakt
- 03Målet verkar genom fyra saker: riktning, ansträngning, uthållighet och strategisökande
- 04Utan återkoppling på hur det går tappar målet sin verkan
- 05Vid komplexa uppgifter fungerar lärandemål bättre än resultatmål
Så hittar du originalet
— (2002)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Förändringsledning & organisationsutveckling