
Ledarutveckling & lärande
Ältande och reflektion har olika drivkraft
Originaltitel Private self-consciousness and the five-factor model of personality: Distinguishing rumination from reflection
- Författare
- Trapnell, P. D. och Campbell, J. D.
- År
- 1999
- Lästid
- 6 min
I korthet
Att tänka på sig själv har länge behandlats som en enhetlig sak i personlighetsforskningen, trots att det gett motstridiga resultat. Måttet på privat självmedvetenhet hängde nämligen ihop både med psykisk ohälsa och med öppenhet och personlig utveckling, vilket kallades självabsorptionsparadoxen. Studien används som referens för lösningen på den paradoxen. Författarna visar att självuppmärksamhet består av två skilda saker med olika drivkraft. Ältande, på engelska rumination, utgår från ett upplevt hot mot självbilden och hänger empiriskt ihop med känslomässig instabilitet. Reflektion utgår från nyfikenhet och intresse för det egna inre livet och hänger ihop med öppenhet. De två går alltså inte att skilja åt genom att titta på hur mycket någon tänker på en händelse, utan bara genom att förstå varifrån tänkandet kommer. Författarna utvecklade också ett mätinstrument, Rumination-Reflection Questionnaire, som skiljer de två åt. Distinktionen är praktiskt viktig i allt arbete med reflektion, eftersom en reflekterande övning som landar hos fel person eller vid fel tillfälle inte blir en mildare form av eftertanke utan något som drar åt motsatt håll.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Forskningen om private self-consciousness, alltså benägenheten att rikta uppmärksamheten inåt mot egna tankar och känslor, hade länge levt med en paradox. Personer med hög självuppmärksamhet visade sig ha mer omfattande och träffsäker kunskap om sig själva, men samtidigt mer psykiskt lidande. Hur kan samma egenskap ge både klarsyn och plåga? Trapnell och Campbell ställde frågan om det etablerade måttet i själva verket blandar ihop två skilda drivkrafter: en ängslig, tvångsmässig form av självfokus och en nyfiken, öppen form. Om så är fallet skulle paradoxen upplösas.
Så gjorde de
Den här sammanfattningen bygger på artikelns sammanfattning, inte på fulltexten. Artikeln rapporterar fyra studier. I den första prövades skillnaden mellan ruminativ och reflektiv självuppmärksamhet mot Goldbergs lista över 1 710 engelska egenskapsadjektiv, alltså ord som beskriver personlighetsdrag. I den andra relaterades de två formerna till femfaktormodellen (five-factor model, den vanligaste indelningen av personlighet i fem breda drag) och till Fenigstein, Scheier och Buss självmedvetenhetsskalor, det instrument som dittills dominerat fältet. I den tredje och fjärde studien granskades tidigare rapporterade samband och effekter av private self-consciousness på nytt, för att se om de kunde förklaras bättre med de två nya begreppen. Rumination, alltså ältande, definieras som ett återkommande, oönskat självfokus drivet av hot eller förlust. Reflection, alltså reflektion, är ett självfokus drivet av nyfikenhet och intresse.
Det de fann
Resultaten tyder enligt författarna på att skalan för private self-consciousness rymmer två dispositioner som inte hänger ihop med varandra och som har olika motivationsgrund: ältande och reflektion. Ältande kopplas till neuroticism, alltså benägenheten att uppleva negativa känslor, medan reflektion kopplas till öppenhet, alltså intresse för idéer, upplevelser och det inre livet. Det centrala fyndet är att den så kallade självabsorptionsparadoxen kan förklaras av just denna sammanblandning. När det gamla måttet slår ihop två saker ser det ut som om självuppmärksamhet ger både bättre självkännedom och mer lidande, men det är rimligen två olika personer som beskrivs: den som ältar mår sämre, den som reflekterar vet mer om sig själv. Författarna argumenterar också för att femfaktormodellen kan fungera som en gemensam ram för att sortera och integrera forskningen om självuppmärksamhet, som tidigare varit splittrad mellan olika begrepp och skalor. Sammanfattningen anger inga effektstorlekar, så hur starka sambanden är går inte att säga utifrån den.
Vad som talar emot
Underlaget som refereras här är enbart artikelns sammanfattning, vilket betyder att urvalens storlek, sammansättning och de faktiska korrelationerna inte kan bedömas. Studierna bygger på självskattningar, och att skatta sitt eget ältande och sin egen reflektion är i sig en form av självuppmärksamhet, vilket kan färga svaren. Att ältande och reflektion är statistiskt åtskilda i frågeformulär säger inte att de är oberoende i praktiken: en och samma person kan växla mellan lägena beroende på situation. Studien är korrelationell och kan inte visa att ältande orsakar lidande eller att reflektion orsakar självkännedom. Det är också oklart hur väl en indelning byggd på engelska adjektiv och nordamerikanska urval överförs till andra språk och kulturer.
Vad det betyder för den som leder
Chefsutveckling bygger ofta på uppmaningen att reflektera mer. Studien antyder att rådet är för grovt. Att tänka mycket på sig själv är inte i sig nyttigt, och den som redan ältar kan behöva något annat än fler frågor om sina brister. Skillnaden ligger i drivkraften: öppen nyfikenhet på det egna beteendet, eller oro för att ha gjort fel. För den som håller utvecklingssamtal eller ger feedback kan det vara värt att lägga märke till vilket av lägena en medarbetare hamnar i, eftersom samma återkoppling kan väcka båda. Studien ger ingen metod för att flytta någon från det ena till det andra. Hur märker du själv skillnaden mellan att reflektera över en arbetsdag och att älta den?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om självkännedom och personlighet i samma kategori, liksom texterna om feedback och om reflektion i form av after action review, tar upp närliggande frågor om hur ledare lär av sina erfarenheter.
Viktigaste insikterna
- 01Självuppmärksamhet består av två skilda saker som ser likadana ut från utsidan
- 02Ältande drivs av hot mot självbilden och hänger ihop med känslomässig instabilitet
- 03Reflektion drivs av nyfikenhet och hänger ihop med öppenhet
- 04Distinktionen löser den så kallade självabsorptionsparadoxen inom personlighetsforskningen
- 05Skillnaden syns inte i hur länge man tänker, bara i varifrån tänkandet kommer
Så hittar du originalet
— (1999)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Ledarutveckling & lärande