Att mäta vad chefer gör, inte vad de säger att de gör

Sammanfattning på svenska

Metodartikel som beskriver hur instrumentet Operant Supervisory Taxonomy and Index, förkortat OSTI, togs fram. Syftet var att kunna beskriva vad chefer faktiskt gör i mötet med sina medarbetare genom observation, i stället för genom skattningar i frågeformulär. Instrumentet vilar på inlärningspsykologi och skiljer på vad chefen gör före en prestation, hur chefen skaffar sig information om hur den går, och vad chefen säger om den efteråt. Den sista kategorin kallas prestationskonsekvenser och är den som senare forskning oftast intresserar sig för. Instrumentet prövades på två grupper: sju teaterchefer och tjugo bankchefer. Författarna redovisar att tillförlitligheten är godtagbar redan vid observationspass på tjugo till trettio minuter, vilket gör metoden praktiskt användbar i fält. Artikeln är publicerad i Journal of Applied Psychology och är fortfarande den metodgrund som används när svenska chefer filmas och kodas i Simon Elvnäs forskning.

Viktigaste insikterna

• 01Instrumentet mäter observerat beteende, inte skattat. Det är ovanligt i ledarskapsforskning, där det mesta bygger på formulär.
• 02Tillförlitlig kodning nås redan vid tjugo till trettio minuters observation, vilket gör metoden användbar i verkliga arbetsmiljöer.
• 03Prövat på sju teaterchefer och tjugo bankchefer. Underlaget är litet, men det är ett metodarbete och inte en effektstudie.
• 04De tre kategorierna motsvarar i praktiken att tydliggöra, följa upp och återkoppla, alltså samma trio som Elvnäs och Söderfjäll bygger sin bok på.
• 05Om du vill veta hur mycket återkoppling du ger räcker det inte att fråga dig själv. Någon behöver observera, eller så får du filma dig själv.