← Kunskapsbank

Förändringsledning & organisationsutveckling

Vem är du i förändringen?

Originaltitel Reactions to organizational change from an individual differences perspective: a review of empirical research

Författare
Vakola, M.; Armenakis, A.; Oreg, S.
År
2013
Lästid
6 min

I korthet

Varför reagerar två kollegor så olika på samma omorganisation, den ena med nyfikenhet och den andra med sömnlösa nätter? Det här bokkapitlet, skrivet av tre av fältets ledande forskare som en fördjupning av Oregs stora sextioårsöversikt, samlar forskningen om individuella skillnader i förändring: vad hos personen som formar reaktionen, vid sidan av förändringens innehåll och genomförande. Kapitlet ordnar forskningen i en modell i tre led. Först förutsättningarna hos individen: stabila drag som dispositionellt förändringsmotstånd, alltså en delvis personbunden benägenhet att värja sig mot förändring, cynism, tolerans för tvetydighet, tilltro till egen förmåga, självkänsla och upplevd anställningsbarhet, men också copingstilar, alltså sätt att hantera påfrestning, motivationsinriktningar som lärandeorientering, och demografi som ålder och anställningstid. Sedan de synliga reaktionerna, som är av tre slag: känslomässiga som stress eller lust, kognitiva som bedömningen av om förändringen är klok, och beteendemässiga som delaktighet eller motarbete. Sist konsekvenserna, för både arbetet, som arbetstillfredsställelse, engagemang och prestation, och personen, som hälsa och välbefinnande. Mönstret i empirin är tydligt: positiva reaktioner hänger samman med tvetydighetstolerans, tilltro till egen förmåga och anställningsbarhet, negativa med dispositionellt motstånd och cynism. Men kapitlets praktiska poäng är inte att sortera medarbetare i förändringsvilliga och förändringsobenägna. Poängen är att den som leder förändring gör det klokast med vetskapen att samma budskap landar olika i olika människor, att reaktionerna är begripliga snarare än besvärliga, och att process, information och delaktighet är det som går att påverka när personligheten inte gör det.

Läs originalartikeln →

Utökad sammanfattning

Frågan studien ställer

Tidigare översikter om organisationsförändring har mest handlat om hur organisationer planerar och genomför förändringar. Vakola, Armenakis och Oreg vände på perspektivet och frågade vad hos den enskilda medarbetaren, alltså den som tar emot förändringen, som förklarar hur hon eller han reagerar. Vilka personliga egenskaper, behov, sätt att hantera stress och bakgrundsfaktorer hänger samman med att man välkomnar eller värjer sig mot en förändring? Kapitlet rättar också ett begreppsligt problem: forskare har använt samma ord för olika saker och olika ord för samma sak, vilket gjort resultaten svåra att jämföra.

Så gjorde de

Det här är en systematisk forskningsöversikt, alltså en genomgång av tidigare studier enligt uttalade urvalskriterier, och den bygger vidare på en större översikt som Oreg med kollegor publicerade 2011. Forskarna sökte i databaser på termer som resistance to change, readiness to change och openness to change, och gick dessutom manuellt igenom tio tidskrifter för perioden 1980 till 2010. Över 700 studier granskades. Kvar blev 57 empiriska studier publicerade mellan 1975 och 2010 som uppfyllde tre krav: de beskrev en verklig organisationsförändring, de mätte medarbetarnas reaktioner på den och de använde kvantitativ metod. Studierna omfattade bland annat fusioner, nedskärningar, tekniska förändringar och omorganisationer, med urval från 30 till 1 030 personer. Reaktionerna sorterades i tre slag: affektiva (vad man känner), kognitiva (vad man tänker om förändringen) och beteendemässiga (vad man tänker göra). Medarbetarnas egenskaper delades in i fyra grupper: personlighetsdispositioner, motivationsbehov, copingstilar, alltså typiska sätt att hantera stress, och demografi.

Det de fann

Det tydligaste mönstret gäller hur människor ser på sig själva. De egenskaper som oftast studerats, och som oftast hängde samman med reaktionen, var locus of control, alltså om man ser sig själv eller yttre krafter som ansvarig för det som händer, samt self-efficacy, tilltron till den egna förmågan. Inre kontrollplacering hörde ihop med bättre känslomässig anpassning och mindre psykisk belastning, och hög tilltro till den egna förmågan med större acceptans, beredskap, engagemang och problemfokuserad coping samt lägre motstånd och avsikt att sluta. Tillsammans med självkänsla och neuroticism bildar de fyra egenskaperna det som kallas core self-evaluations, individens grundläggande syn på sig själv. Benägenheten att uppleva positiva känslor var i en studie en av de starkaste och mest konsekventa förklaringarna till hur väl chefer hanterade förändring, medan negativ affektivitet, depressiva symtom och utmattning hängde ihop med negativa reaktioner. Högre behov av utveckling och prestation, personligt initiativ och lärandeorientering gav mer positiva reaktioner, och en lärandeorientering fungerade som buffert mot dåligt genomförda förändringar. Problemfokuserad coping gav mer positiva reaktioner än känslofokuserad. Demografiska variabler som ålder, kön, anställningstid och befattning gav däremot få och motsägelsefulla resultat. Ett oväntat fynd var att personer med lärandeorientering tappade mer i prestation direkt efter en förändring men återhämtade sig brantare och stabiliserade sig på en högre nivå.

Vad som talar emot

Nästan 50 procent av studierna var longitudinella, men på grund av anonyma enkäter kunde många inte koppla samma persons svar över tid, vilket begränsar slutsatserna till trender på gruppnivå. Den stora majoriteten byggde enbart på självrapporter; bara tre studier kompletterade med registerdata och tre med oberoende bedömningar. Endast en studie använde randomiserad kontrollgrupp. Författarna fann även att skalor märkta affective commitment i tre studier i själva verket mätte tankar snarare än känslor, vilket visar hur skakig begreppsapparaten är. Översikten ger inga sammanvägda effektstorlekar, så hur starka sambanden är går inte att utläsa. Eftersom författarna själva står bakom flera av de ingående studierna och den modell översikten utgår från, finns en risk att materialet tolkats i linje med deras egna ramverk.

Vad det betyder för den som leder

Översikten stödjer ett skifte i vad man bör titta efter. Ålder, kön och antal år i organisationen säger lite om hur en person kommer att reagera, och antaganden om att de äldre eller de med lång anställningstid är svårast att få med sig får inte stöd. Det som spelar roll är om medarbetaren tror sig klara det nya, och det går att påverka: utbildning i det som förändringen kräver och tidigt stöd till dem som har svårare kan enligt författarna minska stress och ogynnsamma reaktioner. De föreslår också att chefer identifierar personer som sannolikt reagerar positivt och tar hjälp av dem för att sprida förändringen. Hur skulle ni kunna få veta vilka som tvivlar på sin egen förmåga att klara det nya, innan tvivlet hunnit bli motstånd?

Läs vidare på sajten

Artiklarna om förändringsberedskap och motstånd, däribland Oregs egna studier av dispositionellt motstånd, samt texterna om självbestämmandeteori och motivation ger fler ingångar till vad som styr hur medarbetare tar emot en förändring.

Viktigaste insikterna

  • 01Reaktioner på förändring formas i tre led: individens förutsättningar, synliga reaktioner i känsla, tanke och beteende, samt konsekvenser för arbete och hälsa.
  • 02Dispositionellt förändringsmotstånd och cynism hänger samman med negativa reaktioner; tvetydighetstolerans, tilltro till egen förmåga och anställningsbarhet med positiva.
  • 03Samma förändringsbudskap landar olika i olika människor, och det är väntat, inte besvärligt.
  • 04Ledarens hävstänger är process, information och delaktighet, inte medarbetarnas personlighet.
  • 05Fördjupning av Oregs sextioårsöversikt, som också finns i kunskapsbanken.

Så hittar du originalet

— (2013)

Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.

Mer inom Förändringsledning & organisationsutveckling