
Ledarutveckling & lärande
Att utveckla sig själv som ledare
Originaltitel The Role of Self-Reflection, Emotional Management of Feedback, and Self-Regulation Processes in Self-Directed Leadership Development
This article presents and explores a framework of self-directed leadership development (SDLD) to advance conceptual understanding and practical applications for self-development approaches to development of leaders in organizations. Drawing on a diversified literature associated with experiential learning, emotion research, and social cognitive theories of change, the nature of self-development is
- Författare
- Nesbit, P. L.
- År
- 2012
- Lästid
- 5 min
I korthet
De flesta ledares utveckling sker inte på kurser utan i vardagen, driven av dem själva eller inte alls. Den här artikeln bygger en genomtänkt ram för just självstyrd ledarutveckling: vad som krävs för att en chef ska kunna vara sin egen utvecklingsmotor. Svaret formuleras som tre metafärdigheter, alltså färdigheter som behövs för att utveckla andra färdigheter, och de känns igen från både lärandeforskning och känsloforskning. Den första är att hantera känsloreaktionen på återkoppling. Kritik väcker försvar, och den som inte kan sortera sina känslor inför ett tufft besked kommer aldrig åt informationen i det; förmågan att stå kvar i obehaget är porten till allt annat lärande. Den andra är självreflektion som hantverk, att regelbundet och strukturerat granska sitt eget agerande, sina antaganden och sina resultat, i stället för den älting eller självbekräftelse som ofta går under samma namn. Den tredje är självreglering, att omsätta insikterna i konkreta föresatser, följa upp sig själv och justera, i praktiken samma logik som sajtens NÖHRA-modell med nuläge, önskat läge, hinder, resurser och aktiviteter. Ramverket knyter ihop flera av kunskapsbankens trådar: feedbackforskningens självskyddande reaktioner, reflektionens roll för att kunskap ska fastna och målforskningens föresatser. För HR betyder det att självutveckling går att stödja systematiskt, genom att träna de tre metafärdigheterna snarare än att bara uppmana chefer att ta ansvar för sin utveckling. Och för bokens reflektionsstationer, Insikt, Slutsats, Åtgärd, är artikeln något av en vetenskaplig ryggrad: det är exakt de tre metafärdigheterna som stationerna sätter i arbete.
Läs originalartikeln →Utökad sammanfattning
Frågan studien ställer
Formella ledarprogram är dyra, når få och kommer ofta för sent: när kursen är byggd har verkligheten hunnit förändras. Nesbit frågar vad som krävs för att chefer ska kunna driva sin egen utveckling i vardagen, utan att vänta på nästa program. Hans utgångspunkt är att självstyrd utveckling ofta beskrivs som en självklarhet i organisationers retorik men sällan får någon praktisk vägledning. Artikeln försöker rätta till det genom att ringa in vilka färdigheter som faktiskt behövs för att lära av sina egna erfarenheter.
Så gjorde de
Det här är ingen empirisk studie utan en begreppsartikel: författaren samlar och väver ihop forskning från tre fält, erfarenhetsbaserat lärande, emotionsforskning och socialkognitiv teori om beteendeförändring, till ett ramverk för self-directed leadership development (SDLD), alltså självstyrd ledarutveckling. Inga egna data samlades in och inga effekter mäts. I stället argumenterar artikeln för att tre metaskills, alltså färdigheter som behövs för att utveckla andra färdigheter, ligger under all självutveckling: att reflektera systematiskt, att hantera sina känslomässiga reaktioner på feedback och att självreglera, det vill säga sätta mål, planera, följa upp och hålla i över tid. Ramverket delar in utvecklingen i två faser, självförståelse och självförändring. Som stöd refereras bland annat en studie av Daudelin där 48 chefer reflekterade ensamma, i par eller i grupp enligt en fyrstegsmodell och rapporterade sina insikter direkt och efter 10 dagar.
Det de fann
Eftersom artikeln inte redovisar egna data är "fynden" snarare slutsatser av resonemanget. Den första är att reflektion är något chefer gör hela tiden men sällan granskar kvaliteten på. Utvecklande reflektion skiljer sig från rumination, alltså ältande, genom att den mynnar ut i en plan: beskriv vad som hände, analysera varför, fråga "so what?" om vad det betyder för ledarskapet och sedan "what now?" om nästa steg. Den refererade forskningen antyder att skriva eller tala om erfarenheter ger mer än att bara tänka på dem, och att reflektion ensam eller i par gav fler insikter än i grupp, medan grupper gav fler insikter om samspel och organisation. Den andra slutsatsen är att feedback som hotar självbilden utlöser försvar snarare än lärande: den avvisas, förvrängs eller leder till sänkta ambitioner. Att omtolka feedback som information om beteende i stället för dom över personen, cognitive reappraisal, framhålls som den mest lovande strategin, tillsammans med en learning orientation, alltså inställningen att misstag är material för lärande snarare än bevis på inkompetens. Den tredje slutsatsen är att människor är självreglerande av naturen men inte automatiskt bra på det. Utvecklingsplaner behöver bryta ner avlägsna mål i nära delmål, ange hur uppföljningen ska ske och innehålla stöd från chef, kollegor eller coach.
Vad som talar emot
Artikeln prövar ingenting. Ramverket är en syntes av andras forskning, och författaren säger själv att dess giltighet återstår att undersöka, liksom att det saknas ett mätinstrument för självutvecklingsförmåga. Den empiriska studien som lyfts fram mest, Daudelins, omfattade 48 chefer och byggde på självrapporterade insikter, inte på förändrat beteende. Mycket av underlaget kommer från utbildnings-, hälso- och laboratorieforskning, och det är oklart hur väl det överförs till chefer under tidspress. Artikeln erkänner att chefers motivation riktas mot resultat snarare än lärande och att självreflektion kostar mental energi, men erbjuder ingen lösning på hur den som saknar tid eller lust ska komma igång. Exemplet med en känd företagsledares dagbok är en anekdot, inte evidens. Läsaren bör därför läsa artikeln som en välgrundad hypotes, inte som ett belagt resultat.
Vad det betyder för den som leder
Det praktiska värdet ligger i att artikeln pekar ut var självutveckling brukar haverera: inte i bristen på erfarenheter utan i hur de bearbetas. Reflektion som stannar vid att tänka riskerar att bli ältande; att skriva ner eller prata igenom en händelse med någon tycks ge mer. Obehaglig feedback är där lärandet finns, men bara om den kan tas emot som information om beteende snarare än som omdöme om personen. Och ett utvecklingsmål utan delmål, uppföljning och stöd tenderar att drunkna i vardagen. För HR kan det betyda att träna själva reflektionsförmågan, inte bara ge innehåll. Vilken av de tre färdigheterna, reflektion, känslohantering eller uthållighet, sviktar oftast i din egen utveckling?
Läs vidare på sajten
Artiklarna om feedback och om ältande kontra reflektion i samma kategori bygger vidare på samma frågor, liksom texterna om coaching och om ledarutbildningens effekt.
Viktigaste insikterna
- 01Självstyrd ledarutveckling vilar på tre metafärdigheter: hantera känsloreaktionen på feedback, reflektera strukturerat och reglera sig själv mot mål.
- 02Den som inte kan stå kvar i obehaget vid kritik kommer inte åt informationen i den.
- 03Reflektion är ett hantverk, skilt från ältande och självbekräftelse.
- 04Självreglering följer samma logik som NÖHRA: föresatser, uppföljning, justering.
- 05HR kan stödja självutveckling systematiskt genom att träna metafärdigheterna, inte bara uppmana till ansvar.
- 06Vetenskaplig ryggrad för bokens reflektionsstationer Insikt, Slutsats, Åtgärd.
This article presents and explores a framework of self-directed leadership development (SDLD) to advance conceptual understanding and practical applications for self-development approaches to development of leaders in organizations. Drawing on a diversified literature associated with experiential learning, emotion research, and social cognitive theories of change, the nature of self-development is explored. It is argued that underpinning effective self-development is the integrated operation of three metaskills—skills that are required for the development of other skills—relating to one’s ability to manage emotional reactions to feedback, to carry out effectively the practice of self-reflection, and to enact self-regulatory processes for development. The SDLD framework extends formal organization-based leadership-development practices and integrates multiple processes to aid leaders and human resource development (HRD) practitioners in the promotion and enactment of leadership self-development. The framework also provides guidance for HRD research on self-development and a number of research implications are presented.
Så hittar du originalet
Human Resource Development Review (2012)
Ingen PDF är uppladdad för den här artikeln. Referatet och de svenska insikterna ovan är skrivna här på sajten — originaltexten ligger hos förlaget och kan kräva åtkomst via bibliotek eller lärosäte.
Mer inom Ledarutveckling & lärande