Fyra fantastiskt tuffa frågor

Övningen följer Kolbs lärcykel: frågesporten är upplevelsen, samtalet efteråt reflektionen, och kopplingen till hur minnet fungerar ger förståelsen som gör att deltagarna kan använda knepet själva.

Dela in gruppen i lag om fyra till fem personer. Varje lag får tio minuter på sig att formulera fyra riktigt tuffa frågor om det ni arbetat med under dagen eller programmet. Två regler: frågorna ska handla om innehållet ni faktiskt gått igenom, och laget måste själva kunna svara på sina egna frågor.

Sedan börjar frågesporten. Första laget ställer sin första fråga till ett av de andra lagen. Det svarande laget får en minut att överlägga innan de lämnar sitt svar. Frågelaget är domare och delar ut poäng: två poäng för rätt svar, en poäng för delvis rätt, noll för fel. Du som leder fyller på med en kort kommentar om något viktigt hängde i luften. Sedan går frågan vidare: nästa lag ställer sin första fråga till ett annat lag, och så vidare tills alla frågor är ställda. Räkna ihop och utse en vinnare med viss ceremoni.

Ta en kort runda efteråt. Vilka frågor var svårast, och varför? Vad var lättare att plocka fram än ni trodde, och vad hade redan hunnit blekna? Vad hände i laget under överläggningsminuten, vem kunde vad?

Det här är mer än en lek. Minnesforskningen är tydlig med att aktiv framplockning, att tvinga sig att hämta kunskap ur minnet, stärker lärandet betydligt mer än att läsa om samma material en gång till; fenomenet brukar kallas testeffekten. Övningen utnyttjar den dubbelt: lagen repeterar en gång när de formulerar frågor som de själva måste kunna besvara, och en gång till när de svarar på de andras. Att frågorna dessutom skrivs av deltagarna själva visar dig som leder var intresset och energin ligger, och var det finns luckor värda att täppa till innan ni skiljs åt.

Avsluta med att var och en skriver ner den fråga ur frågesporten som de själva mest behöver bära med sig, och sitt eget svar på den. Den som vill ha kvar effekten kan använda samma knep i vardagen: avsluta ett möte eller en läsning med att ställa sig själv tre frågor om innehållet i stället för att läsa anteckningarna en gång till.

Håll tempot uppe under frågesporten; en minut är en minut, och en pingla gör det lättare att bryta med glimten i ögat. Låt frågelagen döma själva även när det blir diskussion, det är en del av repetitionen, men gå in som överdomare om ett lag är märkbart snålt med poängen. Om någon fråga bygger på ett missförstånd av innehållet, ta det varsamt: rätta saken, inte laget. Tävlingsmomentet ska bära energin, inte skapa förlorare; nämn gärna i inledningen att den egentliga vinsten är att alla får syn på vad de kan. Frågesport som repetitionsform är allmängods; den här utformningen är theORVARs bearbetning.