Länktips · 18 augusti 2026 · 5 min
Givare, tagare och de som räknar
Adam Grant delar in oss i givare, tagare och matchare, och visar att givarna finns både längst ner och längst upp i prestationsstatistiken. Det intressanta är vad som avgör vilket av de två det blir.
Om filmen
Adam Grant är organisationspsykolog och beskriver tre hållningar i samarbete.
- Tagare vill få ut mer än de ger.
- Givare hjälper utan att räkna på vad de får tillbaka.
- Matchare håller balansen och ger ungefär så mycket som de får.
Den iakttagelse som gör föredraget värt att se är att givarna hamnar i båda ändarna av prestationsfördelningen. De sämst presterande är ofta givare, eftersom de säger ja till allt och aldrig hinner med sitt eget. Men de bäst presterande är också givare, och de drar dessutom med sig hela sin omgivning uppåt.
Grant menar att den avgörande skillnaden inte är hur snäll man är, utan om man kan ge på ett sätt som håller över tid. Det handlar om att välja vad man hjälper med, att be om hjälp själv, och att inte förväxla generositet med oförmåga att sätta gränser.
En annan poäng han lyfter är att tagare ofta är svåra att upptäcka uppifrån. De kan vara mycket samarbetsvilliga mot chefen och något helt annat mot kollegor och underställda. Han föreslår därför att man frågar medarbetare och kollegor snarare än att lita på sitt eget intryck.
Kopplingen till personlighet
Det här ligger nära draget agreeableness i femfaktormodellen, alltså benägenheten att samarbeta och ta hänsyn. Grant är noga med att det inte är samma sak. En person kan vara vänlig i sitt sätt men i praktiken vara en tagare, och en person som framstår som kantig kan vara en av de mest generösa i organisationen. Fasaden och beteendet är olika saker.
Att tänka vidare med
- Vem hos oss ger mest, och vad kostar det för den personen?
- Om vi frågade medarbetarna i stället för cheferna, skulle bilden av vilka som samarbetar bra se annorlunda ut?
- Vad skulle behöva vara sant för att det ska vara lika naturligt att be om hjälp som att ge den?
Läs vidare: Snällast vinner om skillnaden mellan snäll och konflikträdd, Att tolka Big Five och De bästa individerna ger inte det bästa laget.
Samarbetskultur · Personlighet · Film
Fler inlägg
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.
Motivationskartläggningen, fem veckor i tre kolumner
Frågan om vad som motiverar en människa ger nästan alltid ett svar som låter bra. Den här övningen frågar i stället efter något som redan har hänt: vad gjorde du de senaste fem veckorna, och vilket skäl var sant just då. Skälen sorteras i tre kolumner, och poängen ligger i den mellersta.