Snällast vinner

Bob Hansson skriver om snällhet som något helt annat än mjukhet. Hans utgångspunkt är att den snälla människan fungerar bättre, på jobbet, som ledare, som förälder, och att forskningen om empati, generositet och samarbete stödjer det. Det låter som en självklarhet, men i arbetslivet är snällhet ofta misstänkt. Den läses som naivitet, som brist på skärpa eller som en ovilja att ta obekväma beslut.

Det är där boken blir intressant för mig som arbetar med ledarutveckling. För den snällhet Hansson beskriver innehåller två saker som sällan nämns i samma andetag: att konfrontera och att ge stöd.

Den vanligaste förväxlingen är att sätta likhetstecken mellan snällhet och att undvika det obehagliga. Att inte säga det som behöver sägas. Att låta ett beteende passera i tre år för att samtalet blir jobbigt.

Men den tystnaden skyddar sällan den andra personen. Den skyddar mitt eget obehag. Två frågor brukar synliggöra skillnaden:

• Vem skyddar jag egentligen när jag är tyst?
• Vad hade jag sagt om jag verkligen ville att den här personen skulle lyckas?

Att låta någon fortsätta i ett beteende som skadar deras trovärdighet, utan att berätta om det, är inte omtänksamt. Det är att lämna dem ensamma med konsekvenserna.

I ledarskapsforskningen beskrivs de här två sidorna ofta som separata dimensioner: en uppgiftsinriktad och en relationsinriktad. Konfrontationen, att sätta krav, ge tydlig återkoppling, hålla en gräns, hör till den ena. Stödet, att lyssna, hjälpa, visa att man vill väl, hör till den andra.

Poängen är att de inte konkurrerar. Konfrontation utan stöd blir hård och sluter människor. Stöd utan konfrontation blir mjukt och lämnar dem oförändrade. Det är kombinationen som gör att kritik går att ta emot: jag säger det här eftersom jag vill att du ska lyckas.

Läs gärna vidare i Om feedback om hur samtalet kan byggas, och i Tillitsskapande ledarskap om varför tilliten är det som avgör om konfrontationen landar.

Big Five, femfaktormodellen, är den mest etablerade kartan över personlighet inom forskningen. Den beskriver fem breda drag, och ett av dem heter agreeableness: på svenska oftast vänlighet eller sympatiskhet. Det handlar om benägenheten att samarbeta, att lita på andra, att ta hänsyn och känna medkänsla.

Här finns en nyans som är värd att vara noggrann med. Höga poäng på vänlighet är inte i sig en garanti för bra ledarskap. I de stora sammanställningarna av personlighet och ledarskap är vänlighet det drag som har svagast samband med hur effektiv en ledare uppfattas, svagare än till exempel utåtriktning och samvetsgrannhet. Ett vanligt förklaringsförsök är just att draget rymmer två olika saker: en genuin omsorg om andra, och en obenägenhet att stå emot. Den första hjälper ledarskapet. Den andra kan förlama det.

Med andra ord: snällhet som drag och snällhet som handling är inte samma sak. Ett personlighetsdrag beskriver en tendens, vad jag lutar mot. Ett beteende är vad jag faktiskt gör i rummet. Den som har lätt för omsorg men svårt för konflikt behöver träna på konfrontationen. Den som har lätt för rakhet behöver träna på att bygga stödet runt om.

Vill du läsa mer om drag, om var personligheten kommer ifrån och hur den förändras över tid finns En liten bok om personlighet. Och om du vill förstå din egen profil finns min tolkningsmanual i Att tolka Big Five (BFI-2).

Det finns en variant av destruktivt ledarskap som ser precis ut som vänlighet. Forskningen kallar den passiv, eller låt gå-ledarskap: chefen som inte tar tag i saker, inte fattar beslut, inte hanterar det som skaver. Utåt uppfattas det ofta som trevligt. Inifrån gruppen upplevs det som svek, eftersom problemen inte försvinner, de bara flyttas till dem som får bära dem.

Det är den kanske viktigaste läsningen av Hanssons titel. Snällast vinner, men bara om snällheten också innehåller mod. Mer om de destruktiva mönstren finns i Destruktivt ledarskap.

Boken är personligt skriven och rör sig mellan forskning, iakttagelser och egna erfarenheter. Någon lärobok är den inte, och den utger sig inte för att vara det. Men den gör något jag gärna ser mer av: den tar ett begrepp som ofta avfärdas som mjukt och visar att det ställer höga krav på den som ska leva upp till det.

Det som stannade kvar hos mig är skillnaden mellan att vara snäll och att vara omtyckt. I vardagen ligger de nära varandra, men de verkar dra åt olika håll så fort något blir obekvämt. Var gränsen går har jag inte landat i.

• Bokus
• Adlibris
• Studentapan (begagnat)