Tryggheten som gör att felen kommer fram

Amy Edmondson skulle undersöka om välfungerande vårdteam gjorde färre misstag. Resultatet blev det motsatta: de team som bedömdes som bäst hade fler rapporterade fel. Först trodde hon att något var fel i studien. Sedan insåg hon att de inte gjorde fler fel, de pratade om dem.

Ur det växte begreppet psykologisk trygghet, alltså en delad uppfattning i gruppen om att det är möjligt att ställa frågor, komma med invändningar och erkänna misstag utan att bli bestraffad eller nedvärderad.

Två saker är värda att hålla isär, och Edmondson är noga med båda.

• Trygghet är inte snällhet. Det handlar inte om att alla ska tycka lika eller trivas, utan om att det ska gå att säga sådant som är obekvämt.
• Trygghet utan höga krav ger bekvämlighet. Det är kombinationen av trygghet och tydliga förväntningar som ger lärande. Höga krav utan trygghet ger ängslan, och lågt av båda ger likgiltighet.

I föredraget ger hon tre enkla saker en ledare kan göra: rama in arbetet som ett lärande snarare än som ett utförande, erkänna sin egen begränsning, och ställa fler frågor än man ger svar.

• Hur ser vi på fel hos oss? Rapporteras de, eller städas de undan?
• När sa jag senast "jag vet inte" i en grupp där jag var den som ledde?
• Vad skulle behöva vara sant för att den tystaste i vår grupp skulle säga emot mig?

Läs vidare: Psykologisk trygghet i kunskapsbanken, kritiken mot begreppet, gruppens självskattning och hennes andra föredrag om teaming.