Länktips · 19 augusti 2026 · 4 min
Tryggheten som gör att felen kommer fram
Det här är föredraget där Amy Edmondson berättar hur hon som doktorand trodde att hon hade fått fel resultat. De bäst fungerande sjukvårdsteamen rapporterade fler fel, inte färre. Förklaringen blev grunden för begreppet psykologisk trygghet.
Om filmen
Amy Edmondson skulle undersöka om välfungerande vårdteam gjorde färre misstag. Resultatet blev det motsatta: de team som bedömdes som bäst hade fler rapporterade fel. Först trodde hon att något var fel i studien. Sedan insåg hon att de inte gjorde fler fel, de pratade om dem.
Ur det växte begreppet psykologisk trygghet, alltså en delad uppfattning i gruppen om att det är möjligt att ställa frågor, komma med invändningar och erkänna misstag utan att bli bestraffad eller nedvärderad.
Två saker är värda att hålla isär, och Edmondson är noga med båda.
- Trygghet är inte snällhet. Det handlar inte om att alla ska tycka lika eller trivas, utan om att det ska gå att säga sådant som är obekvämt.
- Trygghet utan höga krav ger bekvämlighet. Det är kombinationen av trygghet och tydliga förväntningar som ger lärande. Höga krav utan trygghet ger ängslan, och lågt av båda ger likgiltighet.
I föredraget ger hon tre enkla saker en ledare kan göra: rama in arbetet som ett lärande snarare än som ett utförande, erkänna sin egen begränsning, och ställa fler frågor än man ger svar.
Att tänka vidare med
- Hur ser vi på fel hos oss? Rapporteras de, eller städas de undan?
- När sa jag senast "jag vet inte" i en grupp där jag var den som ledde?
- Vad skulle behöva vara sant för att den tystaste i vår grupp skulle säga emot mig?
Läs vidare: Psykologisk trygghet i kunskapsbanken, kritiken mot begreppet, gruppens självskattning och hennes andra föredrag om teaming.
Modeller i texten

Amy Edmondson
Den delade uppfattningen i en grupp om att det är riskfritt att säga vad man tycker, fråga och erkänna misstag. Trygghet handlar alltså om klimatet mellan människor, inte om att ha det bekvämt.
Psykologisk trygghet · Lärande · Film
Fler inlägg
Ledningsgruppen finns för de frågor ingen kan lösa ensam
De flesta organisationer har en ledningsgrupp. Den träffas några gånger i månaden och går igenom ungefär samma dagordning. Ändå är det en av de minst genomtänkta arbetsformerna i arbetslivet: frågan om varför gruppen finns ställs sällan. Den här texten går igenom vad forskningen vet om ledningsgrupper: hur de hänger ihop med ägare, styrelse och VD, vad de är till för, vilka roller och tidshorisonter som behöver finnas och hur arbetet i dem går att styra. Den är skriven som ett verktyg, med frågor att stanna upp vid och skattningar att göra tillsammans, för gruppen, för den som leder den (VD eller en chef längre ned i organisationen) och för den som leder ett utvecklingsarbete med den. Den påstår inte att det finns ett rätt sätt, men försöker ge underlag för att välja sitt eget.
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.