Människan och uppdraget går inte att skilja åt

Livet och Ledarskapet drivs av Vickie Peolin och Petra Myhrman, två konsulter som har arbetat länge med ledare och organisationer. De beskriver själva podden som sin gemensamma arena, där de nyfiket utforskar det oskiljaktiga sambandet mellan människan och uppdraget.

Det är formuleringen som gör att jag lyssnar. I ledarskapslitteraturen hålls de två ofta åtskilda: här är personen, där är rollen, och utveckling handlar om att fylla på rollen med färdigheter. I praktiken går de inte att separera. Hur någon leder på en tisdag hänger samman med vad som pågår i resten av livet, och den kopplingen pratar vi för sällan om i professionella sammanhang.

Samtal mellan två personer som kan ämnet och som inte är överens om allt. Inga gäster att imponera på, ingen jakt på tydliga tio-punktslistor. De väljer en fråga per avsnitt och stannar i den.

Rubrikerna är just frågor: Hur får du andra att följa? Hur matchar du ditt ledarskap med organisationens behov? Varför glömmer vi sluta innan vi börjar? Den sista är en av mina favoriter som frågeställning, vi startar ständigt nytt utan att avsluta det gamla, och sedan undrar vi varför organisationen är trött.

Avsnitten är lagom långa för en promenad eller en bilresa.

De två senaste avsnitten hänger ihop och passar bra som ingång, särskilt om du har läst boktipsen här på sidan:

• Hur vet du vad du känner?: samma fråga som Lisa Feldman Barrett arbetar med i Så skapas känslor. Att kunna sätta ord på sitt eget tillstånd är svårare än det låter, och det är en förutsättning för att inte lägga sina känslor på andra.
• Hur påverkar känslor din beslutsförmåga?: läs gärna Brus parallellt. Kahneman, Sibony och Sunstein visar hur mycket våra bedömningar varierar med tillstånd, dag och sammanhang. Podden tar samma fråga från insidan i stället för från systemsidan.

Vill du hellre börja i det praktiska är Hur börjar vi?, Hur fortsätter vi? och Hur förankrar vi? en liten serie om förändringsarbete.

Två saker.

Det första är reflektionen som arbetsform. Podden gör inte anspråk på att leverera metoden. Den tänker högt, och den vågar landa i att det beror på. Det är ovanligt i ett fält där de flesta säljer säkerhet. Samma sak lockar mig i Schibboleteffekten, att gå in i ledarskapets svåra frågor utan att först lova ett svar.

Det andra är att de är konsulter och pratar som konsulter, med den erfarenheten i botten. Det märks i exemplen. De känner igen mönstren som uppstår i uppdrag efter uppdrag, och de beskriver dem utan att göra dem till en modell.

Ett litet förbehåll: det här är samtal, inte forskningsgenomgångar. Vill du ha evidensläget bakom en fråga får du hämta det någon annanstans, gärna i kunskapsbanken. Podden är bra på det andra, det som inte låter sig sammanfattas i en effektstorlek.

• Fråga hur det är, i stället för att säga hur någon ser ut, om känslor som konstruerade i stunden.
• Två bedömare, samma underlag, olika svar, om hur tillstånd påverkar beslut.
• Konsten som väg in i ledarskapets svåra frågor, om reflektion som utvecklingsform.
• Att inte veta bäst är en kompetens, om nyfikenhet som förhållningssätt.