Konsten som väg in i ledarskapets svåra frågor

Julia Romanowska är forskare och läkare från Karolinska institutet och har dessutom en masterexamen i musik. Den kombinationen är hela bokens utgångspunkt. Hon lät en grupp chefer möta konst, litteratur, musik, gestaltning, i stället för att gå den vanliga vägen med modeller, verktyg och färdighetsträning. Programmet kallas Schibboleth.

Tanken är att ledarskapets svåraste frågor inte är tekniska. De handlar om ansvar, makt och den egna blicken på andra människor. Sådana frågor låter sig inte lösas med en checklista. Konsten kan däremot komma åt dem, för att den arbetar via upplevelse i stället för via argument.

Romanowska följde deltagarna och jämförde med en grupp som fick konventionell ledarutbildning. Hon rapporterar skillnader både hos cheferna själva och hos deras medarbetare. Att någon gör den sortens uppföljning på ett ledarutvecklingsprogram är i sig ovanligt och förtjänar respekt.

Kopplingen kultur, ledarskap och reflektion är det jag tar med mig starkast. I ledarutveckling glider man lätt in i det som är lätt att mäta och lätt att öva: samtalsteknik, feedbackmodeller, mötesstruktur. Nyttiga saker. Men de svarar inte på frågan vad jag gör med den makt jag har, eller hur jag ser på de människor mitt beslut träffar.

Konsten ställer inte den frågan i klartext. Den gör något bättre: den försätter en i en situation där frågan uppstår av sig själv. Där finns en pedagogisk kraft som jag tror är underskattad i vår bransch.

Boken är också vackert skriven, och den vågar vara långsam. Det passar ämnet.

Det enda jag har en åsikt om är hur säker boken är på att just detta är den rätta metoden, och hur mycket av den säkerheten som vilar på att den är forskningsbaserad.

Att något är studerat betyder inte att det är avgjort. Ett program utvecklat och utvärderat av samma person, med begränsade grupper, är en tidig indikation, inte ett slutgiltigt svar. Det är samma sorts försiktighet jag skulle vilja se hos alla metodleverantörer, inklusive dem vars metoder jag själv gillar.

Och här finns en fin ironi. En bok som handlar om tvivel, om att inte veta, om att stanna kvar i det svåra, hade tjänat på lite mer tvivel om sig själv. Tro och tvivel behöver samsas. Det gäller också för den som har evidens i ryggen.

Det gör inte boken sämre. Det gör bara att jag läser den som ett starkt bidrag bland flera, inte som ett svar.

För dig som arbetar med ledarutveckling och akademier. För dig som funderar över vad som egentligen förändrar en människa i en ledarroll. För dig som gillar när humaniora och beteendevetenskap får mötas utan att den ena förklarar bort den andra.

• Att inte veta bäst är en kompetens, om nyfikenheten och ödmjukheten som förhållningssätt.
• Det destruktiva väger tyngre än det konstruktiva, om makt som används fel.
• Vad gör vi med dem som hamnar utanför normaliteten, Foucault, om blicken på den andra.

Köp boken: ny hos Adlibris · begagnad hos Studentapan