Länktips · 19 augusti 2026 · 5 min
Den som säger emot dig är en tillgång
Margaret Heffernan berättar om läkaren Alice Stewart, som byggde in en person i sitt arbete vars enda uppgift var att försöka motbevisa henne. Föredraget handlar om varför konstruktiv oenighet är så svår och så nödvändig.
Om filmen
Alice Stewart upptäckte på 1950-talet sambandet mellan röntgen av gravida och barnleukemi. Det tog decennier innan hennes fynd accepterades. Det som gjorde henne trygg i sina slutsatser var enligt Heffernan att hon arbetade tillsammans med statistikern George Kneale, vars uttalade uppgift var att försöka riva ner hennes resultat. Först när han misslyckades ansåg hon sig ha rätt.
Heffernan använder det för att beskriva ett vanligt mönster i organisationer: vi söker oss till människor som liknar oss och som håller med oss, och kallar det samsyn. Det känns bra och gör oss sämre på att tänka.
Hon skiljer på två slags konflikt. Den ena handlar om personer och positioner och gör skada. Den andra handlar om sak, om att pröva om det vi tror faktiskt håller, och den är förutsättningen för goda beslut. De flesta organisationer säger sig vilja ha den andra men beter sig som om de fruktar den.
Ett tema som återkommer är rädslan. Att säga emot kostar något socialt, och den kostnaden bärs oftast av den som har minst att sätta emot med. Därför blir det ledarens uppgift att göra oenighet billigare, inte att uppmana till mod.
Att tänka vidare med
- Vem i min närhet har till uppgift att pröva mina slutsatser? Och vet den personen om det?
- Vad kostar det hos oss att säga emot? Vem betalar den kostnaden?
- När vi är eniga snabbt, hur ofta beror det på att vi tänker lika snarare än att frågan är enkel?
Läs vidare: Konflikter börjar i behov, inte i personer, metaanalysen om konflikters paradox och De bästa individerna ger inte det bästa laget.
Konflikt · Samarbetskultur · Film
Fler inlägg
Ledningsgruppen finns för de frågor ingen kan lösa ensam
De flesta organisationer har en ledningsgrupp. Den träffas några gånger i månaden och går igenom ungefär samma dagordning. Ändå är det en av de minst genomtänkta arbetsformerna i arbetslivet: frågan om varför gruppen finns ställs sällan. Den här texten går igenom vad forskningen vet om ledningsgrupper: hur de hänger ihop med ägare, styrelse och VD, vad de är till för, vilka roller och tidshorisonter som behöver finnas och hur arbetet i dem går att styra. Den är skriven som ett verktyg, med frågor att stanna upp vid och skattningar att göra tillsammans, för gruppen, för den som leder den (VD eller en chef längre ned i organisationen) och för den som leder ett utvecklingsarbete med den. Den påstår inte att det finns ett rätt sätt, men försöker ge underlag för att välja sitt eget.
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.