Boktips · 17 augusti 2026 · 6 min
Ett annat sätt att se på vad som händer i en grupp
Endre Sjøvold beskriver gruppen som ett samspel mellan beteendefunktioner som behöver balanseras, inte som en trappa av faser. Det är ett annat sätt att se på samma sak, och just därför nyttigt för den som är van vid fasmodeller.
Boken
Teamet: utveckling, effektivitet och förändring i grupper — Endre Sjøvold (2023)
För dig som redan kan IMGD och vill se grupputveckling ur en annan vinkel. Sjøvold tittar på balansen mellan beteendefunktioner i gruppen snarare än på faser.

Varför den här boken
Det mesta jag arbetar med i grupputveckling utgår från fasmodeller. Wheelans IMGD är stark, väl underbyggd och lätt att kommunicera. Men en modell blir också ett par glasögon, och efter ett tag ser man bara det modellen pekar på.
Endre Sjøvold är professor vid NTNU i Trondheim och har byggt sitt arbete på en annan tradition: Robert Bales interaktionsanalys, vidareutvecklad i det han kallar SPGR, Systematizing the Person-Group Relation. Det gör boken till en bra motvikt.
Grundtanken
I stället för att fråga vilken fas gruppen befinner sig i frågar Sjøvold vilka beteendefunktioner som är närvarande i gruppens samspel, och hur de balanseras. Han arbetar med dimensioner som kontroll och struktur, omsorg och tillhörighet, opposition och kritik, samt beroende och tillbakadragande.
Poängen är att en grupp behöver alla funktionerna. En grupp med bara kontroll blir stel. En grupp med bara omsorg undviker konflikt. En grupp där oppositionen saknas tappar sin korrigerande kraft. Effektivitet handlar då inte om att nå ett visst stadium, utan om gruppens förmåga att växla mellan funktioner beroende på vad situationen kräver.
Vad jag tar med mig
- Att gruppen kan vara olika mogen i olika situationer. En grupp som fungerar utmärkt i vardagen kan falla ihop under press. Fasmodeller fångar det sämre än balansperspektivet gör.
- Att opposition är en funktion, inte ett problem. Den behöver finnas i gruppen och behöver någon som bär den. Om ingen gör det saknas något, även om det känns behagligare.
- Att ledarens uppgift ofta är att komplettera. Om gruppen är tung på omsorg och lätt på struktur behöver ledaren tillföra struktur, inte mer värme.
Vad man ska vara medveten om
Boken är omfattande, drygt femhundra sidor i den senaste upplagan, och den är tätare än en handledning. Den är skriven för den som vill förstå, inte bara för den som vill göra. Är du ny på grupputveckling skulle jag börja med Wheelan och komma tillbaka hit när grunden sitter.
SPGR är också ett kommersiellt instrument, vilket är värt att veta när man läser. Det påverkar inte teorins värde, men det är bra att veta var kartan kommer ifrån.
Vem den är för
För den som arbetar återkommande med grupper och vill ha fler än ett perspektiv. För handledare och konsulter. För den som märkt att fasmodellen ibland inte räcker till för att förklara vad som faktiskt händer i rummet.
Vidare läsning
- Skynda långsamt genom de två första faserna, Wheelans handledning, den självklara jämförelsen.
- Grupper kan inte hoppa över faserna, min egen genomgång av IMGD i praktiken.
- Att leda en grupp är något annat än att leda flera individer, om verktygslådan i stort.
Köp boken: ny hos Adlibris · begagnad hos Studentapan
Modeller i texten

Susan Wheelan
En modell för hur arbetsgrupper mognar, från trygghetssökande beroende till verkligt samarbete. Varje fas ställer sin egen fråga till den som leder.
grupputveckling · team · SPGR · Sjøvold · gruppdynamik · balans
Fler inlägg
Ledningsgruppen finns för de frågor ingen kan lösa ensam
De flesta organisationer har en ledningsgrupp. Den träffas några gånger i månaden och går igenom ungefär samma dagordning. Ändå är det en av de minst genomtänkta arbetsformerna i arbetslivet: frågan om varför gruppen finns ställs sällan. Den här texten går igenom vad forskningen vet om ledningsgrupper: hur de hänger ihop med ägare, styrelse och VD, vad de är till för, vilka roller och tidshorisonter som behöver finnas och hur arbetet i dem går att styra. Den är skriven som ett verktyg, med frågor att stanna upp vid och skattningar att göra tillsammans, för gruppen, för den som leder den (VD eller en chef längre ned i organisationen) och för den som leder ett utvecklingsarbete med den. Den påstår inte att det finns ett rätt sätt, men försöker ge underlag för att välja sitt eget.
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.