Länktips · 17 augusti 2026 · 4 min
Vad händer när chefen inte finns där?
En filmad föreläsning med Maria Fors Brandebo vid Försvarshögskolan om destruktivt ledarskap. Det mest tankeväckande i hennes forskning är inte den hårda chefen utan den frånvarande, och att det passiva både är vanligare och gör mer skada.
Om filmen
Maria Fors Brandebo är forskare vid Försvarshögskolan och en av få i Sverige som har ägnat sig systematiskt åt destruktivt ledarskap. I filmen går hon igenom vad forskningen faktiskt säger: vad begreppet betyder, hur beteendena går att mäta och varför de får så stort genomslag i en arbetsgrupp.
Utgångspunkten är att destruktivt ledarskap handlar om beteenden som upprepas över tid och som får negativa konsekvenser för medarbetarna. Avsikten spelar mindre roll än effekten. En chef som inte menar illa kan alltså agera destruktivt, och det är en obehaglig men användbar tanke för den som leder.
Det aktiva och det passiva
Forskningen brukar dela upp beteendena i två grupper.
- Aktivt destruktiva beteenden är de vi lätt känner igen: chefen upplevs som arrogant och orättvis, ställer överkrav, bryter löften, hotar eller bestraffar.
- Passivt destruktiva beteenden är det motsatta: chefen är frånvarande, undviker konflikter, är otydlig med riktning och låter saker rinna ut i sanden.
Det som gör filmen värd att se är poängen om att det passiva är både vanligare och mer skadligt. En hård chef kan paradoxalt nog svetsa samman gruppen mot en gemensam motståndare. En chef som inte finns där lämnar i stället ett tomrum, och i det tomrummet växer informella ledare, revirstrider och i värsta fall utfrysning.
Här finns också en tanke som återkommer i mycket av det jag läser: det dåliga väger tyngre än det goda. Att ta bort ett skadligt beteende ger mer effekt än att förbättra något som redan fungerar.
Att mäta beteenden i stället för att döma personer
Fors Brandebo har varit med och utvecklat Destrudo, ett formulär där medarbetare skattar tjugo påståenden om chefens beteenden på en sexgradig skala. Poängen är att flytta samtalet från person till beteende. Ett instrument av det här slaget ska ge språk för ett samtal, inte fälla en dom, och det får aldrig användas som underlag för anställning, lön eller befordran.
Vill du prova hur skattningen ser ut finns Destrudo i egen version här på sidan. I kunskapsbanken finns underlaget: valideringen av Destrudo-L, Einarsens modell över konstruktivt och destruktivt ledarskap och metaanalysen över konsekvenserna.
Varför den fastnade hos mig
Jag har skrivit om boken Destruktivt ledarskap tidigare, och om Tillitsskapande ledarskap som Fors Brandebo också står bakom. Filmen är ett bra sätt att komma in i ämnet för den som hellre lyssnar än läser, och den går att se tillsammans i en ledningsgrupp.
Frågorna jag skulle ta med efteråt:
- Vad i vår vardag skulle en medarbetare kunna beskriva som otydligt eller frånvarande, även om vi själva inte upplever det så?
- När vi låter en fråga ligga, vem är det som får bära den i stället?
- Vad hindrar oss från att säga till varandra när ett beteende skaver?
Hör gärna av dig om ni ser den tillsammans. Jag är nyfiken på vad som väcks i samtalet efteråt.
Destruktivt ledarskap · Film · Forskning
Fler inlägg
Ledningsgruppen finns för de frågor ingen kan lösa ensam
De flesta organisationer har en ledningsgrupp. Den träffas några gånger i månaden och går igenom ungefär samma dagordning. Ändå är det en av de minst genomtänkta arbetsformerna i arbetslivet: frågan om varför gruppen finns ställs sällan. Den här texten går igenom vad forskningen vet om ledningsgrupper: hur de hänger ihop med ägare, styrelse och VD, vad de är till för, vilka roller och tidshorisonter som behöver finnas och hur arbetet i dem går att styra. Den är skriven som ett verktyg, med frågor att stanna upp vid och skattningar att göra tillsammans, för gruppen, för den som leder den (VD eller en chef längre ned i organisationen) och för den som leder ett utvecklingsarbete med den. Den påstår inte att det finns ett rätt sätt, men försöker ge underlag för att välja sitt eget.
Tre meningar. En trioövning i korridorstempo
Den vanligaste orsaken till att återkoppling uteblir är inte att den är svår att säga. Det är att tillfället är för kort. Ett samtal på fyrtio sekunder mellan två möten är den verkliga formen, och den som bara har övat på den skrivna versionen säger oftast ingenting alls.
Manuset. En trioövning om jag-budskapet
De flesta som säger att de inte kan ge återkoppling har inget formuleringsproblem. De har ett problem med vad de vet. Den här övningen skiljer de två åt genom att tvinga fram meningen i skrift, där det syns var tolkningen smugit sig in.